Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ SVERIGE.
443
björkdungarna till större, okända områden. Longfellow äger ännu
något af den nordiska karakterens stora, trofasta godhj ärtenhet
och brödrakänsla. Därför älskar jag vår Longfellow först med
mitt amerikanska hjärta och sedan därtill med alla de underbart
starka känslor, som berättelsen om och beundran för våra förfäders
hjältedåd och utmärkta karakter frambragt. Men nu skulle det
skrifvas om Tegnér och Wexiö. På lördagskvällen anträdde vi
resan till den intressanta lilla staden. På tåget träffade vi en
svenskamerikansk herre från New York, och vi tre tillbragte en angenäm
stund i hvarandras sällskap samt tänkte verkligen med glädje på
den dag, då vi åter skulle få se det land, där stjärnbanéret vajar
öfver fria och lyckliga medborgare.
Som jag i somras icke var i tillfälle att hålla något
4:de-juli-tal för större publik än mina vänner i Hernösands biskopshus och
därvid kom af mig på första versen af vår amerikanska
nationalsång, så var det mig litet svårt att hålla min patriotism inom
tillbörliga gränser, när jag från det vackra men lilla Småland tänkte
på det stora, resursrika Amerika.
Men här äro vi redan framme i Wexiö. När jag återkom till
den nya världen, träffade jag en småländing. »Var pastorn i
Wexiö?» — »Ja, visst.» »Se, stationshuset där var jag med om
att bygga». — Wexiö är nära nog den vackraste lilla stad jag
någonsin sett. Det är ingen stor stad — har endast omkring
5000 invånare — men den är så snygg och treflig och ordentlig
på alla sätt, att vi amerikaner, sanningen att säga, strax blefvo
alldeles förtjusta. Vi gingo och promenerade i den småländska
sommarsvalkan och beundrade här som annorstädes i Sverige de
många promenaderna och parkerna med grusgångar och sittplatser
för vandraren, hvilket allt i hög grad bidrager att göra trefnaden
större. I det stycket stå vi amerikaner betydligt efter. Städer
med öfver 100,000 invånare som Omaha, Denver, Minneapolis, St
Paul m. fl. äga ännu blott ganska små parkanläggningar. Att det
i allmänhet är ännu sämre i de mindre städerna är ju själfklart.
I det svenska Moline minnes jag icke, att det finnes den minsta
tillstymmelse till en offentlig park, i Röck Island finnes det en på
några acres. Om Rockford äger någon park, minnes jag icke.
Och ändå äro de alla städer på 15 till 20,000 invånare. Men
det blir bättre med tiden. Början är skedd på de flesta ställen,
och ehuru den oftast är mycket oansenlig, så stannar nog icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
