Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
»Den hvita frun i kammaren där
Vid midnatt plär gå ibland;
De mena att hon eder ovän är
Oeh önskar ondt åt vårt land.
Jag ville säga den frun ett ord,
Som skulle få henne kvickt i jord.
Det mörksens afskum jag icke rädes —
Låt henne komma! Gud är tillstädes.
»Jag vet jag borde haft edert lof,
Men slätt ingen fara ju var.
Till gula kammarn, då allting sof,
Jag smög mig — månen sken klar.
Där satt jag och väntade oförsagdt,
Men hvita frun hon tog sig i akt.
Så föllo mina ögon tillhopa —
Jag väcktes, då folket begynte ropa».
Herr Carl han fröjdas vid piltens mod:
Där tändes ett hjelte-ny!
»Rätt så, mitt unga, mitt svenska blod,
Det kallar jag Vasa-gry.
Gå utan att blinka din raka stig,
Och helvetets makt skall ge tappt mot dig!
Vår sak skall segra — du skall fullkomna t. ..
Men mot hans axel re’n gossen somnat.
Försigtigt han lägger sin börda ned
Vid ljus af gryende dag.
Hans älskling slumrar i rosig fred
Med afmätta andetag.
Då smälter sinnet hos järnhård man:
»O Gud, hur mig än du straffa kan,
Min skuld skall ej tynga på Svergos öde,
Han där skall blidka jämväl de döde». —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
