Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Hans lefnads gärning var ett fragment,
Hans ryktes tempel till stoft var brändt,
Atlantican kom till korta.
Det svällde en tår bak hans ögonlock;
Han log ändock —
Den flyktiga skymten af svaghet var borta.
Han lyfte sitt hufvud, han såg sig kring,
Han fann sig i sina studenters ring,
På trofasta armar bäddad.
Hans läppar hviskande rörde sig:
»Stor sak med mig!
Men kyrkan, den riksens klenod, hon är räddad.
»Mitt eget verk det är grus och mull,
Men Sverge, det vet jag, slås ej omkull,
Och därför jag tryggt kan flytta.
Om blott min kärlek — jag har ej mer -
Står upp i er,
Så liar gamle Rudbeck dock lefvat till nytta. »
Välsignande sträckte han ut sin hand:
»Gud skydde Carolus och vårt land,
Och, gossar, farväl med eder!»
I dörren ännu han afsked bjöd,
Och vivat ljöd,
Men sakta, helt sakta, ur vikande leder.
oÿo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
