Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Till hemmet, till hemmet blott bar hans väg:
»Hur är det med Anna på torpet, säg?»
En mötande bonde på ensam led
Han sporde, men kunde ej få besked.
ISu träder han inom sitt rå och rör,
Med handen på låset han hör och hör.
Han släpper det åter. Som barnet svag,
Han står med arbetande anletsdrag.
En suck utur djupaste hjärtegrund,
I tretton år sparad för denna stund —
Och böjd öfver murknande fönsterpost,
Med läpparne tinar han rutans frost.
Han ser, när det flämtar från spisens vrå,
Det målade skåpet med årtal på,
En fållbänk af furu, helt rätt och slätt,
Ett träsnitt på väggen — kung Carls porträtt.
Han ser i ett endaste ögonblick
Sin torftiga stuga i gammalt skick,
Allt återfinns, ända till bössans spik —
Men kvinnan vid vaggan — hvem är hon lik?
Är detta skön Anna? Från forna dar
Hon har sina ögon, de fagra, kvar;
Men eljest hur åldrad, hur tärd och arm !
Nu bjuder hon barnet en vissnad barm.
Och mannen, som sitter och binder not,
Är fiskarens Jan med sin lama fot.
Då gråhårsmän rycktes till härens led,
Han skontes som krympling och slapp gå med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
