Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
»Pultavas vakteld! Du och jag,
Vi sutto dar bland dystert lag, -
I våra kappor höljde.
Ej mer om seger drömde vi,
Vi kände att det var förbi,
På öfvermodet Herrans tuktan följde.
»Då talte du — jag hör din röst —
Så alla dessa hårda bröst
I nattens timmar veknat.
För syndens straff och lagens hot
Vi böjde oss och gjorde bot,
Vi som för dödens närhet aldrig bleknat.
»Och nu, vid dagens första sken,
Ur ränseln tog du kalk, patén,
Gaf trösten efter riset.
I gyllne regements-klenod
Du räckte kring Dens dyra blod,
Som bjudit röfvaren till paradiset
»Min tunga stammade Hans namn,
Då klämd i öfvermaktens famn
Jag såg min flock förblöda,
Och dignande med fyra sår
Vid kungens sönderskjutna bår,
1 tvänne dygn jag kvarlåg bland de döda.
»Ty vill jag nu, med mina män,
Mig åter böja inför Den
Som lyktat fångenskapen,
Som fört mig hit ur mödor mång
Att jag får se mig än en gång
Bland Sverges vackra ungdom under vapen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
