Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
»Det sägs hon skrifver?» — »Ja, nog är hon kvick
Och bara äkta prima-vara tar hon
Och allt skall vara noga på en prick,
Och som ett dockskåp fint i köket har hon.
Hvad allting kostar, hon på öret vet,
Men aldrig knusslar hon en smul för det.»
Det där ha grannarne på reda hand; —
Men herrn i vagnen andra tankar hyser.
I sobelpäls, med stjärna och med band,
Han ser i förbifarten, hvar det lyser —
Och strax det rycker till af obehag
Uti hans gula Reuterholmska drag.
Däruppe finns en liten värld för sig,
En fristad för satirens, skämtets vänner. —
»Ifall man skrattar, skrattar man åt mig!» —•
Så »ljusets fiende» instinktlikt känner.
Den krets, som slog ett slag »för sundt förnuft»,
Än hos fru Lenngren andas hemmets luft.
I maktlös harm, att ej han storma kan
Den höjd, där snillet firar sina lekar,
Han rullar bort och stänker ner en man,
Som mellan högarne och pussen tvekar.
Ond och bestört, damaskerna beser
Den öfverstänkte — men hvad nu? Han Ierl
»Just vid fru Lenngrens port — det var besatt!»
Vår man af obetvingligt löje lifvas
Vid plötsligt minne af Cornelius Trall,
Som också brukat i damasker trifvas.
En ringa sak, ett flygtigt ingenting
Får tanken fångad i en magisk ring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
