Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Ett namn, ett ord! Figur uppå figur
I blinken syns: — där kommer hela släkten
I pudrad piskperuk, i uppsatt tur,
L stor panier, i nationela dräkten, —
En brokig vauxhall, full af djärf komik,
Af saftig färg oeh lefvande plastik.
Han känner dem, han sett dem allihop: —
Helt styf i sin robrong den goda tanten,
En skälmsk kusin med musch vid kindens grop,
Och gamle onkeln sedan — rädd om slanten ! —-
En kvinna, själf från världens äflan skild,
I några penndrag ger sin samtids bild.
Ack, tiden är af en så trumpen ton,
Har nyktrat till från Gustafs glädjefester.
Själf svärmeriets stora illusion
Uti en pöl af blod gick ned i vester . . .
Upplysning, frihet — hit de fört alltså!
Man suckar trött och tar sitt ok uppå.
Om i den lund, som sången öfvergaf,
Ett eko väcks, — det är, när hjärtan brista:
Guitarrn är stum på Bellmans fattiggraf,
Den sprungna bågen läggs på Kellgrens kista.
Då är det hon, som fängslar land och stad
Med några visor i ett tidningsblad.
Hon, hvilken få ha sett, än färre känt,
Hur med en rad hon klarar trumpna miner!
Idyllen, — värre är det ej bevändt, —
Har evigt plats, jämväl ibland ruiner,
Och, kära landsmän, — sen er blott omkring:
Hur mycket löjligt finns på jordens ring!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
