Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Hon gjorde så —- dock icke mitt begär,
Fasthellre minnets makt hon ljnla tycktes,
Och stundom bortom barnets trånga sfer
Berättelserna ofrivilligt rycktes,
Som på det stilla vattnet, vid ett kast,
Allt större ringar vidga sig i hast.
Men om jag också icke allt förstod,
Så tacksam lyssnare man funnit sällan,
Sa helt jag lefde i cn period,
Som låg med ljus och dunkelhet emellan
Den nittonde Augustis morgonsol
Och nattens blixt ur Ankarströms pistol.
Hon skildrade, hur glädjen själf steg ned
På flyktigt gästbesök till frusna zoner,
I »Postens» spalter Kellgrens löje stred,
I fria luften lekte Bellmans toner.
Af grace och kvickhet, lefnadslust och mod
Allt sjöd och spelte som en vårlig flod.
Och konungen — hvem återge förmår
Hans ögas strålblick och hans sneda panna,
Teaterlagrarne i pudradt hår
I sällsam blandning med de äkta, sanna!
Hans ålder, ack, med flärd och split och strid,
Var dock vår sista svenska storhetstid!
»Jag minns», så sade hon, »den morgonstund,
Då Gustaf steg ombord på skärgårdsflottan.
Från IIolmon dundrade af hjärtans grund
Vid hurrande och jubel öfvermåttan,
Och tårfullt viftande tog aldrig slut
För hvar galér, som vimplad lade ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
