Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
»Jag ser mång ungersven vid skottens ljud
Med hurtigt grepp i tåg och tackel klänga,
Som afskedshälsning till en mor, en brud,
En plymagerad hatt bland krutrök svänga.
Jag ser för mig så mången, mången, som
Från Yiborgsviken aldrig vände om.
»På Stranden stod jag, klädd ännu till bal.
Jag dansat på redutten hela natten.
Där flödat glödgädt vin och vankats tal
För hjältarne på väg till finska vatten.
Min blick i tårar hän mot skeppen gick —»
Hon teg med ens. Ej mer jag veta fick.
Jag märkte stunden ej för frågor gjord,
Men mina ögon min väninnas följde
Bort till en medaljong på hennes bord,
Där hennes sticksöm den till hälften höljde.
Jag mindes, att jag undrat hvem det var,
Fast då mot vanan icke jag fått svär.
Till böckerna jag tyst mig undan drog
För att ej störa hennes sorgsna stämning,
Men hur i dem jag bläddrade, betog
Till sist mig själf en liknande beklämning.
Om läxor stammade jag fram ett skäl,
Mteg iipp och tackade och bjöd farväl.
Visst hade jag min gång dit om igen,
’Och visst var fröken som hon brukat vara
Mot den, hon kallade »sin lilla vän»,
Beredd att ständigt på hans frågor svara,
Men likafullt jag var och blef försynt
Att be om slut på hvad hon påbegynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
