Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Men hvarför det molnet på pannans rund?
Hans Iif är ju sällt som en lagerfest,
Och nyss steg kärleken ned som gäst
Hos sångens gunstling i Lund.
Han har ju sin brud och sin Homer —
Hvad vill han af ödet begära mer?
Väl har han som andra kunnat nås
Af dagens ämnen för blygd och sorg,
Sett flaggan sjunka på Sveaborg,
Och landets ungdom förgås;
Men Sverge från fallets brant vardt ryckt,
Och svagheten åter kan slumra tryggt.
Nog höjas stämmor till dagens lof,
Men skogen härmar ej smickrets röst,
Det klagar som djupt ur ett sargadt bröst,
Och forsen ryter så dof.
Den svenska jorden blott sörja kan —
Den unge vid foran förstår det, han.
Och därför prässar en suck hans barm:
Han älskar ej heller den nya tid,
Som söfver sinnet i veklig frid,
Han glöder af sorg och harm.
Hvad hjälper att Sverge nu kallas fritt?
Än binda bojor, som flärden smidt.
Hvar är det folket, som öfvervann
Ett afvogt öde med hjältehåg,
Som drog sin bärgning ur fjäll och våg,
En hvar blott sin egen man?
O, hvar är lynnet från forna dar?
Det sörjande ekot frågar: hvar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
