Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är detta Svearne1 denna släkt
Så småsint, afundsam, glitterströdd,
Till nesligt ok på den torfva född,
Som fostrade EngelbrektV
Så spörjer den unge i nattens vind,
Och blygselns rodnad bränner hans kind.
Då spränger vreden hvart hemligt tvång,
Som dämpat tanke och häjdat ord.
1 natten lyssnar hans fosterjord:
Ja, detta är Sveas sång!
Det är hvad landet har innerst känt,
Hvar tår af harm, som dess hjärta bränt!
Vak upp, o folk, pa fördärfvets rand
Och värm till Iif i ditt ärfda blod
De friska fädernas kraft och mod
Oeh väx i ett minskadt land!
Ej skildt i flockar, men fast förent,
Vak upp, o folk, förr’n det är för sent!
Bland skockade skyar af själfviskt kvalm
Hans sång lik rensande tordön skär;
Här är det Brage, som Mjolner bär
Och ljungar i språkets malm.
Det klingar af stål från förborgad härd,
Och stålklang svarar vid forans färd.
Han dömer ej tidens fel med veld,
Den skidd, som manar sitt folk till bot ;
Lik källan, som sjuder vid Heklas fot,
Hans sång har tårar af eld.
Än bitterhetens, än smärtans tolk,
Han ber, bestormar: vak upp, o folk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
