Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett bcstäm dt jag utan ett motsatt, som är dess inskränkning
och vidare ej ur jaget kan utveckla den bestämda formen af,
eller uppvisa den egentliga grunden och möjligheten till denna
m otsatts, så finnes for honom ingen annan utväg, än att em -
piriskt upptaga denna bestämdhet. Men i och med detsamma
blifver detta empiriskt upptagna satt såsom sjelfständigt mot
jaget och inskränker detsamma. Tvenne sjelfständiga principer
äro således satta mot hvarandra, och om än Fichte genom en
synthes söker upphäfva denna anthithes, så återkomm er dock
m otsattsen i en ny antithes, och så fortgår vetenskapsläran från
antithes till synthes och från synthes till antithes ända till dess
jagets m otsatts blifvit reducerad till sitt m inim um , eller det
abstrakta begreppet af en im puls, hvarigenom jagets verksam-
het drifves tillbaka på sig sjelf, blifver reflekterad *). 1 denna
impuls (Anstofs) qvarstår nu det dualistiska mom entet och kan
ej på theoretisk, det vill säga vetenskaplig väg upphäfvas. Λ
ena sidan vill Fichte ej afstå från fordran på jagets oändlighet,
å den andra utgör dess inskränkning vilkoret för dess verklig-
h et, hvaraf följer a tt såvida jaget är oändligt, är det icke
verkligt, och såvida det är verkligt, är det icke oändligt. Häri-
genom har Fichte i sin theoretiska philosophi stannat vid en
motsägelse, hvars lösning han sökte på praktisk väg. Hans
efterföljare hafva deremot på theoretisk väg sökt undgå det
dualistiska antagande af en impuls, såsom nödvändigt vilkor för
jagets verklighet, hvarigenom Fichte drefs till denna motsä-
gelse. Såsom bekant ä r, har Schelling först gjort detta för-
sök och Hegel sedermera deråt gifvit en mera strängt veten-
skaplig form.
Hegels problem är således att uppvisa, huru den dualism,
som genomgår hela Fichtes vetenskapslära skall öfvervinnas.
1) Auf dip ins Uncndlichc hinausgehendc Tliätigkcit dos Ich, in wel-
cher eben darum, woil sie ins Uncndliche liinaus geht, nichts untorschirdrn
werden kann, geschieht ein Ansloss; und die Thätigkcit, die dabei Keines-
wegs vernichiot werden soll, wird refiektirt, nach innen getrieben. Grundl.
d. gesamrnt. W issenschaftslehre 2:tc Aug. Jena u. Leipzig 1805?. pagg. 199
o. 200.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
