Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar, som utsägas om alla mångfaldens momenter, äro icke en
verklig enhet i mångfalden, utan en abstrakt och formel vid
sidan af mångfalden. Detta förhållande visar, att Degel i phe-
nomenologien icke haft en tillräckligt klar uppfattning af sitt
problem. Han har väl insett nödvändigheten att i medvetan-
det inlägga ett potentielt innehåll för att undgå det dualistiska
antagandet af en impuls, men synes deremot icke med till-
räcklig noggranhet hafva undersökt, huru detta innehåll måste
vara beskaffadt för att öfverensstämma med formens oändlighet.
Att en sådan brist finnes i Hegels phenomenologi vinner
ytterligare bekräftelse, om man betraktar den phenomenologiska
utvecklingens resultat, det absoluta vetandet. Fråga vi hvad
detta absoluta vetande skulle vara för att motsvara i inled-
ningen framställda fordringar, så erinra vi oss, att phenomeno-
logiens slutpunkt antogs vara den, der ingen skilnad mera fin-
nes mellan phenomenet och väsendet. 1 denna punkt skulle
phenomenologien sammanfalla med den rena vetenskapen, hvars
begrepp phenomenologien skulle hafva till resultat. Vidare skulle
delta resultat vara väsendtligen betingadt af den föregående ut-
vecklingen. Vetenskapen skulle för att blifva verklig gifva ny
gestalt åt den föregående utvecklingens till momenter förvand-
lade former. Dessa former ingå således såsom momenter i den
enhet, som utgör den nya vetenskapliga utvecklingens början.
Denna enhet kallar ock Hegel derföre ett helt, ehuru det är
ett i sig återgånget helt eller det genom förmedling vunna enkla
begreppet om det hela. Just derföre att detta hela i sig upp-
tagit alla föregående former såsom sina momenter, kan och
måste det vara vetenskapens rena begrepp, ty det är deri-
genom det allt omfattande hela, som icke utom sig kan hafva
något, som är dess motsatts1).
Vända vi oss till den vid phenomenologiens slut gifna
framställningen af det absoluta vetandet såsom dess resultat, så
J) Se ofvan pag. 5 och 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
