Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässanslitteraturen och dekadanskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Chandelier): Pjesen har något af häxans tillfälliga
skönhet; men äcklet infinner sig och det rätta
skaplynnet visar sig lätt för den, som ej är
alldeles döf för himelska strängar. Man måste nästan
beklaga, att en svensk teaterstyrelse ansett sig
kunna uppföra en dylik pjes.
Detta är omdömet om Gustave Flaubert:
Flaubert uppskrufvar och öfverdrifver, hos Ebers
(Georg Ebers!) går man alltid på säker grund.
Detta är omdömet om Alexandre Dumas fils:
Dumas’ oberoende och rikedom (en för Wirsén
karakteristisk vändning) har vunnits genom en
författarverksamhet, som, om än genialisk, sällan
hållit sig fri från sofismer och som, hur ypperlig
tekniken än varit, i uppställandet af sociala
problem ofta varit brutal, ensidig och vilseledande.
Detta är omdömet om Emile Zola: Kloaker!
Detta är omdömet om Guy de Maupassant:
Det ligger något opersonligt och kallt i
Maupassants skrifsätt. Bel-Ami är en mycket dålig bok;
Monsieur Parent är en hel serie osedligheter.
Detta är omdömet om Edmond de Goncourt:
Rå och cynisk! Vi vilja alldeles icke i Sverige
hafva någon Goncourtlitteratur.
Detta är omdömet om Ernest Renan: L’abbesse
de Jouarre: En fläck på Renans författarrykte,
ett dråpslag för författarens litterära anseende.
Detta är omdömet om Henrik Ibsen
(Gengangere): Det är ett märkligt tidstecken, att äfven
Ibsen nu oförtäckt anslutit sig till det parti som
vill nedrifva grunden för hvarje ordnadt samhälle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
