Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Stillestånds- och neutralitetsförhandlingar - Andra stilleståndet. Gustaf III:s deklaration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 Stillestånds- och neutralitetsförhandlingar.
försök att hindra detta. Man kan tänka sig hans harm där-
öfver, da man vet, att han just föregående dag i en för-
trolig skrifvelse till konungen framhållit, att de pänninge-
kontributioner prinsen upptagit under stilleståndet visserligen
berättigade till reklamation, men på samma gång betonat, att
ett dylikt steg endast kunde ske genom den engelske ministern.
Hvarje vädjan direkt till allmänheten eller till någon tredje
person skulle endast beröfva Elliot möjligheten att vidare in-
trässera sin regering för dessa underhandlingar1).
1) Enligt Elliots uppgift lära han och v. Borcke genast ha ärnat lämna
Göteborg, om Gustaf III fortsatt att motarbeta dem. (Handl, rörande dan-
ska kriget 1788—89 A. H.) Afskrift i utdrag af en dep. fr. Elliot till Car-
marthen 25 okt. (därstädes samt i F. 812 a.)
2) Elliot inlämnade dessutom ensam ytterligare en hemställan till kon.,
dat. 26 okt. — Minto ss. 318—319. Ch. de Hesse bil. 20, 22, 23. Några
af brefven i dessa bilagor äro felaktigt daterade, såsom man finner af en
jämförelse med faxten.
3) Bernst. till Rev. 29 okt. Jfr Carisien ap. 31 okt. och dep. 22nov.
Bergstedt till v. Asp 13 nov.
Det första han nu måste göra var att hos prinsen af
Hessen söka mildra intrycket af hvad som skett. Denne hade
strax efter deklarationens ankomst underrättat Elliot därom
ech bedt honom om ett besök samt förnyat sin försäkran af
den 18 oktober — denna gång på grund af mottagna ordres
från regeringen i Köpenhamn — att han tänkte draga sina
trupper ur landet före stilleståndets slut. I själfva svaret på
deklarationen, där han försvarade sig mot de däri framkastade
beskyllningarna, hänsköt prinsen också denna tvist under Eng-
lands d. v. s. Elliots dom.
Slutet blef, att båda ministrarne till Gustaf III ingåfvo en
skriftlig protest med förklaring, att allt deras medlingsarbete
vore förgäfves, om konungen oupphörligen lade hinder i vägen
därför2). De hade allt skäl till denna varning. Bernstorff
gladde sig åt deklarationen, som endast skulle komma att göra
de medlande makterna misstänksamma mot konungen, och preus-
siska regeringen visade sig värkligen missnöjd3).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
