Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Öfversikt af missionens äldsta historia - C. Medeltidens mission - Den gotiska missionens egendomliga prägel - Nestorianernas mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 20 —
mera sällsynt, och särskildt att systematisk förföljelse af
kristendomen i ett helt land på öfverhetens befallning är någonting ovanligt
och i alla händelser af kort varaktighet.
En annan, enligt sakens natur förklarlig, men genom sina
verkningar mycket farlig följd af detta förhållande är, att missionen med
jämförelsevis stor lätthet strax eller åtminstone snart får insteg hos
konungar och furstar, och att evangeliet mycket ofta börjar sin
vandring i landet i och med konungens öfvergång, hvarpå sedan
vanligtvis snart folket i sin helhet följer efter.
Sålunda få vi nu se hela folk öfvergå till kristendomen,
hvarvid denna blir landets officiella religion efter blott en eller ett par
mansåldrar. Och då kan man — vida mer än i romerska riket
under Konstantin den Store — på förhand veta, att öfvergången
mestadels skett utan rätt begrepp om kristendomens andemening.
Evangeliet har — genom sitt förbund med kulturen på sätt och vis
alltför lätt att öfvervinna den hedniska bildningen. Men då blir
däremot den sant andliga missionsuppgiften ingalunda löst, utan
öfver-lämnad åt en senare kyrklig uppfostran af folket.
Och hafva blott konungarne väl blifvit vunne och den
världsliga makten kommit på kyrkans sida, så följer under dåtida
förhållanden af sig själft, att tvånget kommer sedan. De gotiske furstar,
som taga arf efter det romerska riket, öfvertaga alltför gärna dettas
gamla riksideal, samtidigt med att de enligt Kristi bud känna sig
kallade att utbreda Guds rike, och följden blir en svärdsmission, som
är så vidt skiljaktig som möjligt från Ouds rikes sanna väsen. Karl
den Store, frankernas mäktige konung, som vunnit den romerska
kejsarkronan, påtvingar genom blodiga korståg (772—804) saxerna
kristendomen, och den ryske storfursten Wladimir den Store i Kiew
drifver folket i hela skaror ut i floden Djnepr (992) för att på en gång
döpa så många som möjligt en evangeliets »seger», som påfven
prisar i höga toner.
Och i samma anda fortsätter medeltidens mission, till dess icke
blott alla de gotiska folken, utan också slaverna dragits in under
kyrkans gemenskap, så att man omkring år 1300 kan räkna hela Europa
(med undantag af några lappfolk längst upp i norr) för kristnadt.
Nestorianernas mission i Asien.
Under förra hälften af medeltiden upptages hela världshistoriens
intresse af de gotiska folken. Utvecklingens tyngdpunkt flyttar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
