Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Negerslafveriets upphäfvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 242 —
vara länge, innan man kan kalla dem för mera än barn i Kristus.
Slafveriets förbannelse har liksom en pest dödat all sedlighet. Jag
begriper icke, hur man kan lefva i fred med detta odjur, denna
helvetets afföda. . . . Man har lekamligen sörjt för slafvarne, men
andligen äro de tryckte ned under djuret, och förtryckets järnhand söker
dagligen hålla dem kvar i okunnigheten.»
Stora väckelser skedde, och negrerna strömmade till.
Plantage-egarne rasade af vrede. Förgäfves sökte de hindra negrers dop såsom
varande en olaglighet, och de beskyllde Burchell för att klema för
WILLIAM KNIBB.
negrernas laster och egga dem till uppror. Både Burchell och Knibb
kastade sig in i det stora arbetet med sann outtröttlighet. Om
Burchell berättar ett tillförlitligt vittne: »Han håller sex hästar, därför att
han nästan alltid befinner sig på resor, och aldrig har jag sett så
ansträngda djur. Jag kan icke förstå, hur ryttaren kan hålla ut.»
Han nödgades också flera gånger, öfverväldigad af feber, resa till
England för att återvinna hälsa och krafter. Och Knibb skref till sin
mor: »Skördens store Herre samlar åt sig själar och utgjuter sin
helige Ande. Ofta dignar jag utmattad ned under den glödande solen
och suckar efter hjälp med dessa ord: Skörden är i sanning mycken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
