Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Negerslafveriets upphäfvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 243 - -
men arbetarne äro få. ... Herre, gör med mig efter ditt goda
behag!»
Emellertid hade rörelsen mot slafveriet tilltagit starkt i England,
och förhållandena på Jamaica blefvo allt mer och mer spända.
Plan-tage-egarne rådslogo om att afskudda sig Englands ok och sluta sig till
Förenta staterna. Å andra sidan trädde Knibb öfverallt inom skranket
för negrerna och öfverskred därvid ofta försiktighetens gränser. Som
svar härpå förbjödo plantage-egarne hvarje folksamling af negrer efter
kl. 8 och sedermera efter kl. 6 e. m., hvarigenom nästan allt
missionsarbete på söckendagar omöjliggjordes. Allt slags
penninginsamling bland negrerna förbjöds, och höga, olagliga skatter pålades
kyrkorna. Burchell stämdes inför rätta af sina fiender, som hotade med
att fängsla en hvar neger, som med någon annan neger talade ett
enda ord om Kristus.
Annanstädes var motståndet lika bittert. I det engelska Guiana
(Sydamerika) hade Londonmissionen allaredan 1807 börjat en mission
bland slafvarne. Då negrerna därstädes 1823 gjorde uppror, blef den
framstående missionären John Smith ställd inför krigsrätt och, ehuru
solklart alldeles oskyldig, dömd till döden för att hafva uppeggat
slafvarne. Domen blef undanröjd af engelska regeringen, men Smith hade
under tiden dött i fängelset. Äfven denna händelse göt olja på elden.
Då omsider Buxton i parlamentet 1831 hade aftvungit
regeringen ett löfte om att snart få slaffrågan ordnad, blef det en stor
uppståndelse på Jamaica. Plantage-egarne lade råd samman, och bland
negrerna spred sig det ryktet, att från konungen anländt ett
»frihets-bref», men att detta tillbakahölls af slafegarne. Ja, »man» hade hört
desse sinsemellan säga, att förr skulle de döda alla slafvar än frigifva
dem. Missionärerna sökte på allt sätt lugna de upphetsade negrerna,
men jäsningen var för stor. Vid jultiden 1831 skulle friheten
kungöras, påstods det med säkerhet, men då julen förlopp, utan att
någonting skedde, utbröt ett vildt uppror med mord och brand.
Burchell, som kort därpå, utan att ana någonting, återkom från
England, blef som krigsfånge förd ombord på en fregatt. Slafegarne
fröjdade sig åt hans vissa död, och på vägen till domstolen sökte
man lönmörda honom medelst ett dolkstyng. Men det enda vittnet
på, att han skulle hafva upphetsat de upproriske, var en bestucken
neger, som snart därefter i stor själanöd bekände sin mened. Knibb
uppbjöd all sin förmåga för att åvägabringa lugn, och det lyckades
honom mångenstädes att hålla hela skaror af negrer utanför
upproret, ja, till och med att förmå dem att skydda sina herrars egendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
