Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Martyrtiden på Madagaskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 279 - -
dingsväg till afrättsplatsen, under det att hon sjöng Herren en
lofsång. Efter en tyst bön sjönk hon samman, genomborrad af
bödelns spjut, den 14 aug. 1837, medan hedningarne sade för sig
själfve: »Det måtte i de hvites tro ligga någon trolldom, som
borttager dödsfruktan.»
Tvåhundra andre kristne — däribland Rafaravavy — såldes som
slafvar, men sedermera lyckades det henne tillika med några få andra
att efter outsägliga lidanden undkomma till Mauritius, hvarifrån de med
en af missionärerna gjorde ett besök i England *).
Ett nytt utbrott af förföljelse skedde år 1840. Sexton af dem,
som flytt undan, hade i två år hållit sig dolde i skogarna och gjorde
sedan ett försök att uppnå kusten, men de blefvo gripne, och då de
voro ståndaktige i bekännelsen, blefvo nio af dem dömde till döden.
Under kanonernas dån blefvo de burne omkring i staden, bundne
under stänger, och slutligen afrättade liksom Rasalama. Bland desse
voro ock Paul, den förste döpte på Madagaskar, och hans hustru.
Drottningen förbjöd alla sina undersåtar att lämna landet, och
alltifrån 1845 var nästan all förbindelse med den öfriga världen
afbruten. Desto större vardt glädjen, då man på Mauritius fick erfara,
att en betydande väckelse skett bland hovaerna. Många foro till
bergstrakterna för att låta sig undervisas af de bortflyktade, och de, som
voro fängslade, predikade för sina fångvaktare och besökande vänner.
Själfva drottningens ende son, prins Rakatond-Radama var gripen,
bad och läste Guds ord tillsammans med de kristne och hade
nyligen genom sina förböner räddat månge från döden. Men oaktadt
Ranovalona älskade sin son alltför högt för att draga honom till
ansvar, förändrades hennes eget sinnelag icke; ständigt måste de
anklagade kristne dricka tangena, och 1849 utfärdade hon ånyo strängt
förbud mot kristendomen, och en ny, häftig förföljelse utbröt.
Den 18 mars 1849 församlades hufvudstadens invånare under
kanonernas dån, drottningens budskap upplästes och därefter
förteckningen på de dömde. Jämte hustrur och barn blefvo 37 predikanter
dömde till ständig träldom, 42 personer, hos hvilka man funnit
biblar, likaledes; prins Ramonja, Ranovalonas systerson, som hållit
uppbyggelsemöten i sitt hem, degraderades till menig soldat, omkring
2,000 ådömdes höga böter, och 19 skulle afrättas. I trasiga mattor,
*) Det var på vägen dit, som desse kristne madagasser sammanträffade i Kap med
kristne hottentotter och, utan att förstå hvarandras språk, samtalade med tillhjälp af
bibeln, i det att den ene pekade på ett bibelspråk, som den andre sedan slog upp för att
därefter svara med ett annat dylikt o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
