Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Arabernas uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 KULTURKAMPEN MELLAN SEMITER OCH INDOEUROPEER.
lärare. Allt detta i förening förberedde i sin mån det
intellektuella affall från kyrkan och den revolution i världs-
uppfattningen, som slutade medeltidens andliga stillastående.
Det förberedde den pånyttfödelse, som åter anknöt Euro-
pas utveckling till den klassiska periodens kultur. —
Denna förberedelse är de medeltida arabernas och
judarnas evärdeliga förtjänst, som skänker hela den semi-
tiska rasen ära. :
Under den tid araberna voro på den Pyreneiska half-
ön, hade de att utstå en beständig kamp mot halföns
kristna folk. Dessa långvariga blodiga strider uppammade
onekligen i hög grad den ridderliga karaktär, som utmär-
ker spanjorerna, och förslappade å andra sidan arabernas
krafter. Det förfinade lifvet och den slocknade religiösa
entusiasmen bidrogo därtill, att dei längden icke för-
mådde motstå de kristnas förenade anfall, som i sin tur
hämtade styrka af en häftig religiös fanatism. Förgäfves
kallade de till sin hjälp vilda trosförvanter från Afrika.
Arabernas område minskades år från år. I början af 13:e
3rhundradet blefvo de skattskyldiga under de kristna.
Halfmånen i väster vek för korset. När slutligen Granada
(1492) eröfrades, flydde de sista araberna till Afrika, där-
ifrån de omkring sju hundra år tidigare kommit.
För en lång tid voro de sedan försvunna från val-
platsen för kulturkampen med indoeuropeerna. Men i
våra dagar, då den nyfödda europeiska kulturen står på
höjden af sin blomning och i främmande, ociviliserade
länder söker sig vidgad terräng, har den åter stött på
sin gamla stridskamrat, den arabiska odlingen. Genom
härkomst, klimat, lefnadsvanor och historiska förhållanden
hafva araberna lyckats i Afrika intaga en härskande ställ-
ning och äro föga hugade att afstå densamma åt indo-
europeerna. Äfven för sina religiösa idéer ha de bland
Afrikas folkstammar funnit en tacksam jordmån, på hvil-
ken frodas yppiga, af religiös fanatism genomsyrade fruk-
ter, medan kristendomen samtidigt gör en ytterst mager
skörd. Det civilisationsarbete, som europeerna öppnat i
Afrika, har sålunda gestaltat sig till en strid mot araberna
och islåm. Denna strid måste betraktas i samband med
den stora kulturkampen. Den bildar däri ett sista skede,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
