Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 31 - 5 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
vill, min lilla Signe, och så länge han ser, att
du behöver henne", sade lion.
Men i sitt hjärta gladdes hon över, att
"lilla solstrålen", som de ibland kallade
henne, hade ett så varmt hjärta. Och dag för
dag fingo makarna G. erfara sanningen av
Frälsarens ord:
"Den som mottager ett sådant barn i mitt
namn, han mottager mig."
(D. L. M.)
CS23
Han betalade för sig.
Forts.
"Jag är Joby 1— Job Oliver", .gnällde
pojken, som förgäves sökte att svälja sina
tårar. "Jag bor i London, nere vid
hamnen."
"Vad tar du dig till här då, min lille
gubbe?"
"Jag — gömde mig djupt der nere, men
— men de funno .mig. Jag gjorde icke
någonting. Jag har icke rört vid något. Jag
tänkte, att ni kanske loke skulle fory er om
det. Jag är icke vidare stor, ser ni, och
ioke tung heller."
■Här svek honom rösten, och han satte de
små svarta händerna för ansiktet för att
hejda tårarna. Men då kaptenen stod där
tyst och bara såg på honom ined samma
stränga uttryck, hämtade han åter en
smula mod och försökte fortsätta sin
berättelse :
"Jag har varken far eller .mor och jag
tjänar .själv mitt bröd. Men alla säga:
Han är för liten; vad duger han till? Och
så vilja de icke ta’ mig fastän jag är så
stark. Jag kan lyfta och bära en koffert
— ja en liten en. Jag toan springa
ärenden rysligt fort; imen alla .säga: åh han är
alldeles för trasig och smutsig. Kunde jag
få arbete, så kunde jag nog få kläder, men
när ingen vill använda mig — —." Här
tog gråten honom med storm.
"Men ändå har du inte berättat, vad du
gör här ombord", sade ikaptenen, som med
ansträngning behöll sin stränga* röst.
"Skeppet går till Amerika", .svarade
pojken. "Alla foli rika i Amerika. Alla vilja
resa dit."
"Det är gott och väl", sade .kaptenen,
men folk, som reser till Amerika, måste
betala biljetten, och att gömma sig undan för
att .slippa ibeuaia, är detsamma som att
.stjäla så imyoket pengar som foiljetten
kostar. Vet du icke det?"
Det var tydligt, att gossen aldrig sett
saken från den sidan, Han blickade upp i
kaptenens allvarligt stränga ansikte med
ett förfärat och överraskat uttryck. Så gav
han sig till att leta i sina trasiga fickor.
Ur en ficka hämtade han upp två
kopparslantar, ur en annan en 50-ö,rig och ur en.
tredje en krona. Dessa slantar" räckte han.
fram åt kaptenen.
„"Jag har icke mer just nu. 50-öringea
och femöringarna har jag förtjänat; kronan
fick jag av en herre. Den är lite
skamfilad, men det är gott silver."
"Vad skall jag med detta till? frågade
kaptenen.
"Det är betalning för .biljetten, svarade
gossen. Det är väl nog till en början.
Resten skall jag tjäna ihop, när jag
kommer fram.
Kaptenen kunde icke hålla sig .allvarlig
längre. Ett leende lyste upp hans fårade,
väderbitna ansikte och han sade vänligt:
"Nå nå, Joby, behåll dina penningar, du
är nog i alla fall en ärlig pojke. Du skall
få vara ombord på "Falcon" hos mig och
vi sjtola göra en duktig karl av dig. Vad
säger du om det?
Joby var naturligtvis .belåten.
Matroserna, som äro märkvärdigt händiga i slika
saker, gjorde honom en ny dräkt. Han blev
snart besättningens gunstling, ty han visade
sig vara mycket rask ooh förståndig samt
-— vad bättre var — absolut ärlig och
sannfärdig. Kaptenen fattade mycket tyoke för
Joby, och denne i sin ordning, — nåja, det
gick inte lång tid, innan alla ombord visste,
vad Joby tänkte om kaptenen.
"Falcon" var ett segelfartyg; det hade
haft god medvind ända sedan det lämnade
Kanalen, men på fjärde veckan blåste det.
upp till stark storm från nordost. I fler.a
dagar arbetade det präktiga skeppet imot
skyhöga böljor, steg och sjönk ooh kastades
hit och dit som ett spån på .de väldiga
vågorna. Men det var .ett gott fartyg, som
stått sig i mången värre storm.
Då mörkret inbröt, tilltag stormen i
styrka. Seglen voro hårt revade. Kaptenen
var på däck och höll sig nära räcket,
varifrån han hade en god överblick över
riggen. Nära invid honom och skyddad av
skansbeklädnaden satt lille Joby på en
tåg-rulle.
I början hade larmet och böljorna och
förvirringen ombord gjort gossen förskräckt.
Men då han vid skenet av lanternan fick se
kaptenens ansikte, kände han sig alldeles,
lugn.
Då inträffade någonting. Just som
kaptenen genom roparen giviit en order, syntes
en mörk vågkam, hög som ett berg, komma
fram emot skeppet. Den slog emot
skeppssidan imed väldigt brak ooh vräkte massor
av vatten in över däcket. Innan kaptenen
kunde rädda sig, lyftades han högt upp och
slungades över bord.
Forts.
Tryckt på Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
