Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32 - 12 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR DE SMÅ OCH DERAS VÄNNER.
N:o 32 — 12 Aug*. Eed. av K. K—11. Årg. 7 — 1917
Gud tänkte på Noa.
Gud tänkte på Noa och djuren i arken,
som drevo omkring på det vidsträckta hav.
En vind lät han blåsa, som torkade marken,
där aUa de otrogna funnit sin grav.
Behållen fick Noa utgå med de sina.
Han hoppats pä Herren och kom ej på skam.
Om solen han alltid ej hade sett skina,
Gud arken dock lett över böljorna fram.
Gud tänkte på Noa, han icke bedrövar
de sina ar hjärtat, fast så det ser ut.
Att tro och ej se han beständigt dem övar
och lagar, att allt för dem väl blir till slut.
I allt utav Herren ju Noa berodde.
Ej kring sig, nej, uppåt lian blott kunde se.
Pä löftet han hoppades, levde och trodde
och vilade därpå i väl och i ve.
Gud tänkte på Noa, då dörren lian stängde,
då vattnet fördränkte den syndiga värld,
men in uti arken det dock icke trängde.
Gud vakade över sin tjänares färd.
Han stannade arken, på Noa han tänkte
och öppnade just, dä han tjänligt det fann.
Sin båge i skyn ti]l ett tecken han skänkte,
att ej någon flod jorden dränka mer kan.
’"Gud tänkte pä Noa". så lyda ju orden,
och Noa nog tänkte på Gud som sin Far.
När han såsom herre fick intaga jorden,
tackoffer ät Herren med fröjd han frambar.
Det offret behagade Gud, det står skrivet,
att lukten därav inför honom var söt.
Han’tänkte på lötet, som förut var givet,
och ännu han minnes förbundet, han slöt.
Du kära Guds barn, glöm dä icke i nöden:
Som fordom yå Noa, Gud tänker på dig.
När från dig han tager de jordiska stöden,
sä vill han blott draga dig närmare sig.
När färden är slutad och du får intaga
en ny jord, skall ock du få tacka din Gud,
att omsorg om dig han sä hult velat draga
och hållit i tålamod ut med sin brud.
E. K.
Betraktelser
över Ebr. 2: 1.
Av A. v. 1.
Sedan aposteln i det första kapitlet
visat att testamentets skrifter vittna
om Guds Son, och att Sonen är mycket
högre än änglarna, ja, att han är Gud,
men att han även är människa, emedan
han har medbröder, och att Fadren har
satt honom på sin högra sida, så
betonar aposteln nu i det andra kapitlets
början vikten av att icke tanklöst
förgäta dessa skriftens vittnesbörd. Han
säger: "Fördenskull böra vi så mycket
mer akta på det, som vi hava hört, att
vi icke tilläventyrs gå förlorade";
v. 1.
Det gäller således ingenting mindre
än att antingen varda salig eller gå
förlorad. Här är icke fråga om att
förlora mer eller mindre av vad som kan
innefattas under rubriken "vårt
dagliga bröd", utan här är fråga om att
förlora sin själ eller att själv gå
förlorad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
