- Project Runeberg -  Barntidningen Senapskornet / Årgång 10 - 1920 /
211

(1917-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 27 - 4 Juli - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

211 BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET



sätta sig till bords förrän den yngste
a,v sönerna kom tillstädes. Då nu
David kom tillstädes, såg genast
Samuel, att hans utseende bar
vittnesbörd om ett rent sinne. Hans
ljus-lätta hy och sköna ögon avspeglade
sinnets frid och jämnvikt. Och
Herren sade: "Stå upp och smörj
honom, ty denne är det." Då tog
Samuel sitt oljehorn och smorde
honom mitt ibland hans bröder.

Så hade då Herren fört sin tjänare
Samuel till Betlehem, denna
obetydliga plats, som visserligen hade ett
skönt läge på solbelysta kullar bland
dcftande ängar. Denna herdeby var
dock så oansenlig, att den icke ens
omnämnes i Josua boks .15 kapitel,
där Juda städer uppräknades. Om
denna by veta vi i alla fall mycket,
som stämmer våra hjärtan till tack
och lov. Från denna stad känna vi
moabitskan Ruth och den redlige
åkermannen Boas. Vi återfinna ock
denna plats i det profetiska ordet
alldeles särskilt utpekad. Namnet
Betlehem betyder brödhus, och till denna
lilla bv kom, i signad julkväll, "det
levande brödet, som nedkom av
himmelen och giver världen liv." Så
upphöjer Herren de ringa i landet.

Så blev David, som betyder den
älskade, smord i Betlehem till
konung över Guds folk. Och Herrens
Ande kom över David från den
dagen och allt framgent. Väl den, som
låter leda sig av Guds Ande, ty dens
väg är viss och säker. "Ho den är
som fruktar Herren, honom lärer han
den väg, han bör välja."

A. E—m.

cssa

Olyckan som räddare.

*



Därute bland skär och kobbar
"brann sjön vit" efter stormen och
yrde oroligt, planöst in och ut mellan

skären. Men inne i ett stackars
människohjärta stormade det ännu. Och
vem av oss, svaga Adamsbarn, vet
icke vad det vill säga, när någon
verklig eller fruktad eller inbillad
olycka väcker stormens andar till
kamp i känslornas borg därinne ?

Ytterst på en klippa i havsviken
satt en kvinna, barhuvud och
barfo-tad, med handen för ansiktet. Hela
hennes stälhiing vittnade om den
djupaste förtvivlan. Var hon en kvinna,
som trodde på Gud och sökte efter
Guds rike och hans rättfärdighet, så
behövde hon ju ej vara förtvivlad,
torde någon tänka — och detta är ju
rätt tänkt. Men, ack — äfven för
Guds kära barn kan livet ha sådana
sorger, att tron sättes på det hårdaste
prov och hjärtat ropar: "Min Gud,
min Gud, varför har du övergivit
mig?"

Maria Sörum hade fått ett slag —
ett moraliskt sådant, som tycktes
vilja beröva henne tron på en god och
vis faders ledning, och hon såg sig
till en början ur stånd att kunna
bestå i kampen mot denna olycksstorm,
som syntes vilja krossa henne.

Hon blev tidigt änka efter
båtsmannen Sörum, som drunknade vid
en sjöresa, då de varit gifta i fem
år och hade en duktig pojke. Och
även den gången tyckte hon att
sorgen var tyngre än hon kunde
bära. Men han, som kallar sig
änkors och faderlösas Gud, hade
burit hennes börda och hjälpt henne
på livets hav, så att hennes
levnadsbåt ej stött mot skären och blivit
vrak, fast vågorna gått vilda och
höga, och hon hade sin pojke, Sölve,
att sörja för, arbeta för och
uppfostra. Men detta kall blev så stort
och heligt för henne, att det hjälpte
henne att bära sorgen.

O, hur hade hon icke bedit och
arbetat, försakat och strävat för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/senap/1920/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free