Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 31 - 1 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR DE SMÅ OCH DERAS VÄNNER,
N:o 31 — 1 Aug. Red. av K. K—n. Årg. 10 — 1920
1Vågorna i havet äro stora.
Fast vågorna i liavet höga gå
och folken resa sig mot "Herrens
smorde",
Gud större är. Hans löften fasta stå.
För människor vi icke frukta borde.
Vår torg och, vårt beskydd är Jakobs
Gud.
På himlatronen ännu han hoverar.
Som fordom stormen stillas på hans bud,
Han med sin allmakt jordens krets
regerar.
Om människan, som utgått ur hans hand,
sig visare än Sk<apar’n menar vara,
hon är för honom mindre än ett grand.
Vad skall på domens dag hon honom
svara?
Jo, cillas tungor skola säga då,
att Herrens domar äro rätta, sanna.
O, kunde han i tiden mänga få
att böja sig och inför honom stanna!
De knän, som ej för Herren böjas här,
titi tillbedjan skola då nedfalla.
För sent till sinnesändring det då är.
Dock äran Herren hava skall av alla.
Besinna dig, o själ, dä Herren än
dig vänligt kallar och sin nåd tillbiuder!
Vill du i dag ej emottaga den?
Kanske hans röst som domare snart
ljuder.
I världen vågorna högt svalla må,
de kunna likväl icke oss förgöra
och ej vår frälsningsklippa nederslå.
Gud lovat att till hemmet själv oss föra.
Vad gör det, om det stormat här iblCMd,
då bärgade vi stå i hemmet sköna,
dit Herren oss ledsagat med sin hand
för att med evig salighet oss kröna?
E. K.
Betraktelser
över Ebréerbrevets femte kapitel.
Av A. V. I.
(Ports.
Det är icke ovanligt, att den
uppväckta själen är ivrig att höra och
likaså den pånyttfödda första tiden
efter omvändelsen. Men det är
sorgligt nog även vanligt att ivern
kan slappna, liksom det hade skett
med dessa ebréer. Under
förföljelsetiden voro de nog ivriga att
höra, emedan de då värdesatte de
timliga och de förblivande •
ägodelarna på ett andligt och korrekt sätt,
så att de kunde med fröjd
underkasta sig fiendernas
våldshandlingar, då de togo deras ägodelar. Men
de kunde icke utan skadligt
inflytande mottaga fredliga och lugna
tidsförhållanden. Det säges, att till
och med biskopar blevo sinnliga,
världsliga och till och ined giriga,
när de svåra förföljelserna upphörde
och de blevo skyddade till liv, lem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
