Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 52 - 26 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR DE SMA OCH DERAS VÄNNER.
N:o 52 — 26 Dec. Eed. av K. K—n. | Årg. 10 — 1920
CLra o a. re. Qudl
Ära vare Gud, som sände
ende Sonen till oss ned,
som sig påtog vårt elände
ocli för våra synder led.
’"Ära. vare Gud i höjden",
sjöngo änglarna en gäng.
"Frid på jorden!" Må den fröjden
även stämma oss till sång!
Ära vare Gud. I stallet
han en gåva världen gav,
vilken väger mer än fallet.
Bottenlösa kärlekshm!
Fattig kom han hit och ringa,
trädde under lagens hud
för att liv Och frid oss bringa.
Pris och ära vare Gud!
Ära vare Gud, som tänkte
pä oss arma i vår nöd
och en Frälsare oss skänkte,
som oss köpt med blod och död!
Sonen är oss given, orden
lyda i vår bibel så.
Aldrig kunna vi på jorden
rätt det fatta och förstå.
O, må han nu få oss lära
sjunga nya sången här,
•så att evigt till hans ära
vi få sjunga, där han är!
E. K.
Han stod fast.
I kejsar Julianus, avfällingens, dagar,
levde biskop Martin av Arethusa.
Kejsaren var förbittrad över att de
hedniska avigudarnas gudstjänster inte
besöktes, och så befallde han biskopens
församin g att återuppbygga ett hedniskt
tempel — detta vid äventyr av
dödsstraff. Några åtlydde befallningen —
men då biskopen varnade dem för deras
människofruktan, kastade de flesta av
av dem mursleven. Kejsaren själv kom
till staden; han förstod mycket väl, att
biskopen var själen i motståndet, och
han lät insätta honom i fängelset.
Martin tillstod strax, att det var hans
skuld.
’ Nåväl, tag stenen, som ligger vid
dinia fötter ,och bär den till templet, så
skall du få lov att gå fri härifrfån."
Martin rörde sig icke. ’’Nej, Herren
har befallt mig att uppbygga sitt rike,
men inte att bära sten till
avgudatemp-len."
"Nåväl, giv blott en skilling till
templet, så är du fri, eljes är din död viss."
Martin rörde sig icke. "Nej, mina.
pengar höra Herren till; jag törs icke
stjäla dem från honom och giva dem till
avgudatemplet."
"Nåväl, hör då mitt sista ord:: Tag
ett rökelsekorn ur skålen där och kasta
det i rökelsekaret framför gudsbilden
därborta, så är du fri. Blott ett enda
litet korn."
Martin rörde sig icke. "Blott ett enda
litet korn! Kejsare, det kornet skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
