- Project Runeberg -  Gränsen mellan sensation och emotion /
33

(1911) [MARC] Author: Hans Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

= 35 —

fysiologiska diskussionen om smärtan är en helt annan än
den psykologiska om emotionen. Vad jag här sagt, är
därför, som man torde ha förstått, icke beroende av
huruvida den ena eller andra teorien om den fysiska smärtan
är den riktiga.

Då känslan uppställdes som en särskild
själsförmögenhet, bröts den närmast ut från den teoretiska förmågan.
Den har också alltjämt haft svårt att hålla sig fri från
cognitionsinnehållet. Den har haft en benägenhet att stanna
kvar i fingerspetsarna jämte det teoretiska kännandet. Vi
hava emellertid sett, hur en närmare reflexion liksom driver
känslan tillbaka från de mera yttre, objektiva regionerna
till de mera inre och subjektiva. Därmed har i själva
verket känslan kommit att göra sällskap med viljan, och det
torde bli väl så vanskligt att avgöra hur den sedan skall
skiljas därifrån, liksom ju ock t. ex. Brentano endast ser
en förmåga i känsla och vilja. Känslan tycks emellertid
liksom viljan nödgas ta sin yttersta tillflykt i medvetandets
centrum, den punktuella enhet, som Kant kallade
apperceptionens enhet, det rena eller det »formala» (Höffding)
jaget, hur man nu må kalla det. Detta jag, som själv ej
är cognitionsstycke (ss. Hume med rätta påstod),
konstaterades (genom en transscendental deduktion) först av Kant
såsom apperceptionens enhet, sedan fann Fichte, fortsättande
den transscendentala deduktionen, i apperceptionscentrum
också viljan; det är min övertygelse, att den
transscendentala deduktionen skall sluta med att däri inlägga även
känslan. Jaget såsom medvetandets transscendentala enhet
blir då ett centrum, vars kraft strålar ut i trenne riktningar,
i teoretisk (genom apperceptionen), i emotionen och i
volitionen.

Larsson, Gränsen mellan sensation och emotion. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 29 11:14:46 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sensatemot/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free