Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 65 —
distinktionen, kvarstår frågan, varför sensationen såsom
bestämmande mått blir emotionellt betonad. I det
emotionella dyker ju i alla fall upp någonting rent nytt.
KAP. VII.
DEN TRANSSCENDENTALA DEDUKTIONEN
AV KÄNSLAN.
Jag kan således icke ge LANGE och JAMES rätt. Deras
teori eliminerar i själva verket känslan ur medvetandet.
Men om känslan alltså icke kan empiriskt iakttagas,
blir frågan huru vi ändå skola kunna inrymma den en plats
i medvetandet. Jag måste svara: på samma sätt som vi
nödgats antaga jaget och viljan, ehuru de ej kunna direkt
iakttagas.
Vad jaget beträffar har HUME en gång analyserat upp
det i blott cognitionsinnehåll, konstaterat att vad vi vid
iakttagandet av vårt jag uppfatta i själva verket endast är
förnimmelsen den eller den, av värme, av obehag osv.,
aldrig jaget själv. Och han hade rätt. Men KANT hade
också rätt när han i apperceptionens jag fann en
förutsättning för medvetande. Detta jag ingår icke själv i
medvetenhetsinnehållet, men kan ej tänkas borta utan att
medvetandet måste tänkas upphöra. Det kan blott
transscendentalt deduceras, ej varseblivas.
På samma sätt förhåller det sig med viljan. Jag kan
icke annat än ge HUGO MÜNSTERBERG rätt däri, att
viljehandlingen för vår iakttagelse endast är en komplex av
Larsson, Gränsen mellan sensation och emotion. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
