Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norra gatan däremot var visst sådan, den alltid
varit. Där låg Colstruparnes hus, som de fått
gå ifrån vid den stora konkursen, det fanns ingen
Colstrup kvar i staden sedan dess. I huset
bredvid bodde en gång Salomon Hjelmerus, som
bestämde i sitt testamente, att det skulle vara bal
för all stadens ungdom på hans begrafning. Ja,
det fanns mycket för ett par gamla gengångare
att påminna hvarandra om däruppe vid
skan-sarne, så många glömda olyckor och sorger,
familjers glädjedagar och framgångar och alla
dessa små anekdoter om kvicka svar eller galna
skämt, som fingo lif igen genom minnet af en
gest, ett leende, en människa.
Det var ändå underligt med de gamla
släkternas ättlingar. Hur många
Göteborgsgymna-sister och andra ungdomar gingo inte under
ferierna och föraktade småstaden. De ville ut
i världen, det var ju så trångt och
gammalmodigt därhemma. Men när de unga vuxit till män,
började de längta tillbaka. Så hade det gått
med tullförvaltaren, så med borgmästare Båge
och med många fler. De kommo igen, så snart
det fanns plats för dem att lefva, kanske ibland
för att de misslyckats därute, som den
själf-säkra ungdomen dömde. Dock gafs det inte heller
ett år, utan att någon död i sin kista fördes hem
långt från andra håll för att få hvila i sina fäders
jord. Allt detta bar nog ändå spår af den in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
