Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var det litet fegt att hymla på det där viset —
men hennes min uttryckte bara, att hon kände
sig trefligt själf ständig. Nästan bländad ryggade
hon tillbaka för en blixt, som bröt fram ur den
svarta molnväggen. Knallen kom omedelbart
och bergens alla ekon mångdubblade den.
Friherrinnan gallskrek ett tag inne i våningen.
Ute strömmade regnet ned. Hela gården
var snart en enda forsande grumlig bäck. Borta
vid uthuset såg Dagmar en stor våt råtta, som
kom fram ur ett hål och kilade in under trappan.
Utsikten var just inte vacker, och Dagmar vände
sig från fönstret. Hon fick eld på cigarretten
och sträckte ut sig på soffan. Det var skönt
att vara lat. Hon lät röken glida ut mellan
läp-parne och kom öfverens med sig själf, att hon
hade det ganska bra. Man kunde då trifvas
öfverallt bara man ville och det skulle bli en
smal sak att leta reda på, hvar de trefliga
männi-skornå i staden höllo till, ty att det fanns
trefligt folk där som på andra håll, var det inte tu
tal om. Inte tänkte hon göra »byn», till en öken
åt sig. Men nu just tyckte hon, det var så bra
som det var.
Då och då måste hon sluta ögonen för en
blixt. Åskan hördes allt längre bort, och
friherrinnans ångestrop vid skrällarne började låta
baia som ett tacksamt gnäll öfver att vara
räddad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
