Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det regnade alltjämt, störtskur efter
störtskur, och af det massiva blåsvarta molnet hade
blifvit något blaskigt grått, som påminde om
ett orent skynke.
Dagmar sträckte gäspande på sig och kom
upp från soffan med en knyck. Det vore kanske
skäl att börja på brefvet till föräldrarne, tänkte
hon och gjorde förberedelser vid skrifvordet,
men blef sittande en stund öfver det blanka
papperet. Klockan var nära fem, såg hon på sitt
ur, och då undrade hon öfver hvad Gabben skulle
ha för sig hela långa eftermiddagen. Han satt
bestämdt och läste Kierkegaard eller Bang eller
Jean Marie Guyau. Det var tre namn han
trumfat med på Vikingens middag. Och han hade
ju »hunnit öfver Nitzsche». Dagmar log ganska
öfverlägset, när hon mindes det där, han var
allt betydligt viktig. Kanske han skref vers under
aftonen? Han hade ju beslöjade poetögon och
skanderade för mycket, när han läste upp något.
Dagmar tog sin penna och började brefvet.
Det gick trögt de första båda sidorna, men så
kom hon i farten. Tullförvaltarens middag för
»de gamle uhuerna» tog mycket plats. Nu var
hon i humör att skrifva, och medan pennan
skenade i väg, småskrattade hon belåtet vid tanken
på hvad det skulle roa dem därhemma. Så kom
hon öfver på söndagsförmiddagen. Kyrkoherde
Tideman, som var så väldigt lik tant Amalia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
