Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
om du kallar musik dessa toner jag nyss hörde“. Med varsamhet
undersökte han derpå de illa behandlade strängarne och lät sedan
stråken helt lätt löpa öfver dem.
Det var ett ljufligt adagio som nu tonade i den låga
kammaren, en af dessa den store Mozarts skönaste tonskapelser,
utförd af en hans beundrares skickliga hand och se — plötsligt
var det tarfliga rummet förvandladt till koncertsalong. Det ena
stycket aflöste det andra, till slut spelade Bruno denna Mozarts
intagande „Violblomma“, som ännu efter tiotal af år står qvar,
doftande och ungdomsfrisk inom tonernas verld.
Ännu några bortdöende harmonier, och musiken var ändad,
men då sprang också den ende åhöraren hänryckt fram, och
fattande om Brunos axlar, ropade han i full förtjusning:
„Du är en konstnär, Werner, och spelar som Necken sjelf,
hela verlden borde få höra dina toner, och till att börja med
skall du i morgon spela på vår sångförening “.
Så blef det äfven. Bruno måste trots all sin motvilja spela
denna dag, och sedan var det slut med alla försök att vägra,
ty öfverallt inom kamratlagen, der musik kom i fråga, måste
hans violin vara med, dock kom denna nyhet icke fram till
köpmanshusets dörrar; ingen der visste någonting derom.
Just vid denna tidpunkt skulle man i staden föranstalta
en koncert af amatörer för välgörande ändamål; en qvartett af
ungherrar skulle sjunga, en musiklärarinna åtog sig att på piano
utföra några numror, och slutligen förmåddes äfven Bruno, efter
tusen böner, att lofva sin medverkan, men blott på det vilkor att
hans namn icke finge utsättas i programmet. Detta var nu icke
rätt i herrar tillställares smak, men som man ej ville undvara
den unge musikern, måste man rätta sig efter hans nycker
Koncerten var anordnad i en salong, som för dylika publika
nöjen plägade hyras, man hade dekorerat den med flaggor och
guirlander, och som stadsboerna väntade sig mycket nöje, voro
alla biljetter redan i god tid försålda.
Herr Vibert, konstvännen och alla konstnärers gynnare,
skulle naturligtvis vara med på den förnämsta platsen, hans
dotter äfvenså, men i förväntan på den utsatta koncerttimmen
sutto de i sin vackra beqväma matsal vid thebordet. Det pryd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
