Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
som redan halfstekt spred en behaglig doft i rummet, och
tycktes icke alls fästa något afseende vid sin dotter.
Slutligen sade han: „Låtom oss lemna det der ämnet;
som du ser äro vi af olika mening, men jag tror dock säkert att
du engång öfvergår till min åsigt och glömmer den der —“.
„Är detta ditt sista ord, pappa?“ afbröt Mathilda.
Han nickade. Men i nästa ögonblick reste sig den unga
flickan från sin knäböjande ställning, hennes kinder voro
dödsbleka, men blicken stolt och beslutsam.
»„Nåväl“, sade hon lugnt, „eftersom du, min far, är
obeveklig, så skall jag utan ditt bifall räcka Bruno min hand. Jag
har bedit ödmjukt såsom en dotter, nu tänker jag icke mer göra
det, men minns det fader, att din egen hårdhet har drifvit mig
till det yttersta“.
»Vill du trotsa mig?“ skrek den gamle herrn.
»„Nej fader jag trotsar ej;“ sade hon lika lugnt, „jag
endast handlar, dessutom, om du kunnat binda min vilja, så skulle
jag nödgats hata dig. Nu blott beklagar jag din hårdhet, men
kan dock ännu älska dig, emedan jag blir lycklig “.
»Gensträfviga, otacksamma barn“, sade herr Vibert hårdt,
»jag vägrar dig icke mer att gå ditt förderf till mötes, men —
kom icke heller mer för mina ögon, gå! gå!
»Ja jag skall gå, ännu i qväll skallIBruno veta allt, som
nu passerat mellan oss två, och sedan —“ sade hon sakta,
„sedan skall jag följa med honom till verldens ända“.
Fadren hade stigit upp och de stodo nu der midtemot
hvarandra, tvenne höga imponerande gestalter, hvars beslutsamma
blickar möttes med köld.
„Du har då ingenting mer att säga mig, min far?“
frågade Mathilda.
»„Nej“, svarade han kort, och den unga flickan vände sig
tyst bort och gick.
Ännu samma afton afsändes ett nytt bref till Bruno med
följande innehåll:
Ȁlskade Bruno!,,
„Min far har icke velat lyssna till mina upprepade böner,
och då jag det oaktadt vidhöll mitt beslut att tillhöra dig, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
