- Project Runeberg -  Sex små berättelser af Aina och Eva /
24

(1880) Author: Edith Forssman, Fanny Forsman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

fallde han mig att gå. Bruno, jag har icke mera något hem,
jag måste bort och till hvem skall jag väl gå, om ej till dig.
Dyre Bruno låt mig följa dig som din hustru ut i den vida
verlden! Du skall icke få mycket omak af mig och jag skall vara
så nöjd med allt; min mors betydliga arf tillfaller mig, och
dessutom kan jag ge lektioner, du skall icke behöfva kosta det
minsta på mig; låt mig blott tillhöra dig, liksom jag är och alltid
skall förblifva din Mathilda“.

Följande dag kom Bruno Werner blek och allvarlig till
sin fordne principals hus; herr Kristofer var utgången, men
Mathilda kom emot honom med förgråtna ögon och darrande
läppar.

„Älskade Bruno“, sade hon och smög sig intill honom,
»jag är så glad att se dig, ty kan du tänka att under den sista
ångestfulla natten tviflade jag tillochmed på dig, på om du
ansåg det för en lycka, och icke snarare för en börda att taga mig
till din hustru?“

„Hvarmed skall jag kunna öfvertyga dig om motsatsen?“
frågade han allvarligt, „men min älskade, detta offer är för stort,
försona dig med din far och lemna mig åt mitt öde.

»Jag kan icke göra det, som skett, ogjordt, Bruno. Min far
låter icke beveka sig, förr än år hafva mildrat gårdagens
bitterhet, och innan dess kan det icke blifva godt oss emellan. Låtom
oss hoppas på denna kommande tid; nu har jag gjort mitt val,
och om jag än i denna dag bönföll hos min far om förlåtelse,
så tror jag ej det skulle förmå honom att blifva mildare stämd
emot oss“.

„Mitt lefnadsmål skall då blifva att med Guds hjelp söka
göra dig lycklig“ sade den unge mannen djupt upprörd, „en
underbar skickelse har snarare, än jag vågat drömma, förenat oss.
Måtte Försynen styra allt till det bästa“.

* *

*



Nästa söndag förkunnades det nya äkta förbundet alla tre
gångerna från predikstolen, och hela staden talade snart sagdt
om intet annat än detta giftermål, som alla naturligtvis kände i
dess minsta detaljer. Man delade sig i partier för far och dot-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 18 12:08:33 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sexberatt/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free