Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
ter, och äfven för Bruno, som genom sin musik var och förblef
publikens gunstling.
Öfver det gamla köpmanshuset låg det dessa dagar såsom
en dyster förtrollning; herr Vibert och Mathilda sågo ej
hvarandra, och alla tjenarene samt fru Streng gräto. Mathilda var
mycket blek, men försökte dock att säga tröstande ord åt alla, ehuru
det ej ville hjelpa. Slutligen kom den sista aftonen, — den sista
aftonen hon såsom dotter skulle tillbringa i det rika
fädernehemmet; sedan den unga flickan länge suttit hos den gråtande fru
Streng, tog hon ett kärleksfullt godnatt och begaf sig in i det
rum, som under alla dessa år varit hennes eget. Alla hennes
kläder voro redan inpackade, men hvarken böcker eller
prydnader ämnade hon föra med sig, då de troligen för flere år framåt
skulle komma att lefva på resande fot.
I det vackra rummet stod således allting ännu qvar på
sin plats, och långsamt och dröjande gled Mathildas blick från
det ena föremålet till det andra. Från den dyrbara toiletten med
alla dess eleganta småsaker af silfver och kristall, till det vackra
bokskåpet som innehöll så många kära favoritböcker, alla skänkta
af hennes fars hand. Denne fader, som nu behandlat henne med
en sådan oblidkelig stränghet, då han deremot förr brukat läsa
hvarje önskan i hennes ögon. O, det var svårt och smärtsamt,
och tunga tårar föllo i nattens tystnad, osedda af
menniskoblickar.
Skulle hon väl någonsin återvända till sitt barndomshem,
undrade hon, till detta rum, som hennes fars kärlek omhuldat och
förskönat?
Der stod den hvita bädden så inbjudande och mjuk, det
finaste dun ansågs knappt godt nog för henne att hvila på, och
gamla Mari tillät aldrig någon annan att bädda sin unga frökens
hviloplats. Huru högt de dock alla älskade henne.
Sist stannade hennes ögon på modrens porträtt, som satt
öfver soffan i en oval ram. Det var måladt på glas i vackra
klara färger, en frisk lefvande bild af en ung qvinna med
vackra mörkblå ögon och svart hår, prydt af en bukett hvitsippor;
hvitt hade också varit modrens älsklingsfärg. ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
