Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
skulle följa sina barn på koncerten, som just denna afton skulle
försiggå.
»„Godnatt då söta morfar“, sade den väluppfostrade lilla
flickan, „efter du går bort, måste jag visst gå till sängs?“
»Ja, det måste du“, smålog Mathilda, och tagande barnet
lade hon det ömt i fru Strengs öppna armar; den goda gumman
skulle icke för allt i verlden velat neka sig rättigheten att nu
taga vård om henne, en omsorg som gamla Mari hade svårt att
icke göra henne stridig.
Och sedan nu detta var ombesörjdt, nalkades
koncerttimmen; de präktiga svarta hästarne stodo otåliga framför trappan,
och snart satt Mathilda på sin fordna plats i vagnen, vid sin
fars sida och med sin makes hand i sin, såsom den lyckligaste
qvinna på jorden.
Hvarenda menniska kunde nu se, att herr Vibert försonat
sig med sin dotter och måg, och allesammans hade de tusen
saker att säga derom. Men Mathilda nickade så gladt åt dem
alla, och ingen af dem, som spått henne olycka, kunde se annat
än att hon såg lycklig ut, var klädd med smakfull elegans och
hade sin skönhet i godt behåll.
Hon var ännu en härligt vacker qvinna i sin skära
sidenklädning, med hvita spetsar kring den välformade halsen och
präktiga camelior i det svarta håret; man kunde icke se sig mätt
på henne tyckte de, och herr Kristofers blick hvilade full af
stolt förtjusning på hans dotter, likasom han velat säga till alla:
»„Ser ni, är hon icke en krona bland qvinnor“!
Men nu började koncerten, och hvarje blick riktades
nyfiket bort till den man, som för mer än sex år sedan första
gången stod der på samma plats, såsom en okänd, obetydlig
yngling. Nu var han en berest musikalisk person, en mognad man
och professor, dock var hans gestalt ännu lika smärt och
spenslig som då; hans ansigte var ännu idealiskt vackert, men dess
uttryck af själfull energi framträdde nu mera utprägladt, och
det lugna uppträdandet talade om enkel sjelfmedvetenhet.
En andlös tystnad rådde i den stora salen, då dallrade
der sakta, liksom drömmande, en tonvåg förbi; den blef starkare
och mäktigare, blef till en hel skummande, brusande ström, som
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
