Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Sommaren var kommen, — och hvilken sommar; så varm,
så vänlig och lifgifvande, att hvarje sorgsen blick blef klar och
hvarje surmulen panna ljusnade.
Aldrig hade Thorsby varit härligare än i år, tyckte
Gertrud; fader Lars, den gamle trädgårdsmästaren, hade blommor i
öfverflöd, så frodiga man någonsin kunde önska dem, och på
sädesfälten utbredde sig en välsignad gröda så lång ögat nådde.
Det var Gertruds fröjd, att från sitt fönster blicka ut öfver allt
detta, och dervid kände hon sig så lycklig att hon sjöng i kapp
med fåglarne, hvilka byggt sina bon uppe under takåsen.
Svalorna, herrn och frun, qvittrade mot hvarandra så sälla
och förnöjsamma; skulle också hon en dag få i eget bo qvittra
sin lefnads saga vid en makes bröst. Hvem visste det, kanske
just lilla svalemor, som så betydelsefullt nickade med sitt hufvud
och blickade med sina klara ögon rakt ned till den unga flickan.
Hon såg så morgonfrisk ut, alldeles lik en daggstänkt ros, det
blonda håret glänste i solskenet och den enkla ljusröda
sommarklädningen slöt sig så ledigt kring hennes smidiga gestalt. Det
återstod henne blott ännu att ila ned i trädgården efter en
blomma att fästas i de rika flätorna, och så var toiletten färdig samt
Gertrud redo för dagens arbete.
Hon hade långa rådplägningar med den pålitlige
förvaltaren, om alla gårdens yttre angelägenheter, och efter frukosten
behöll hon alltid en timme ledig för sina hushållsböcker. Till-
ochmed när baron Max gästade Thorsby, försummade hon aldrig
dessa husliga pligter, och det fordrade han ju icke heller,
alldenstund äfven han behöfde sina lediga stunder i och för studier till
en framtida läkareverksamhet.
Baronen var mycket ofta ute på Thorsby. Man blef
slutligen der så van vid honom, att ingen fäste någon uppmärksamhet
vid när han kom och for. Han brukade rida och promenera med
Gertrud, rodde henne ut på sjön och läste högt då hon arbetade.
Men huru ofta Max än var der, hade han ännu aldrig gifvit henne
ett enda råd angående Thorsby och hvad som tillhörde det. Ty
här var det just Gertruds svagaste sida, hennes Achilleshäl, och
hon fann ännu ett nytt skäl att högakta och beundra honom för
denna hans grannlagenhets skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
