Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
någonting i boken, som han läste, hvilket tvang honom att så le“.
Så tänkte Gertrud, men öfver hennes hjerta smög det en känsla
af smärta, och ofrivilligt satt der ett törne qvar hela dagen.
* *
*
Baron Ahnefelt hade länge föreslagit Gertrud och fru
Lambert en utländsk resa, samt lofvat att blifva deras ciceron, och
under denna sommar talade han åter derom, talade så eldigt och
hänförande om allt det sköna de skulle få se och höra, att
Gertruds hela intresse derför vaknade till fullt lif. Det skulle ju vara
härligt att resa just med honom, tyckte den unga flickan; hon
gjorde med lätt hjerta alla förberedelser till färden och i slutet
af Augusti begåfvo de sig så på väg till Sverige, derifrån resan
vidare skulle utsträckas efter deras eget tycke och behag.
De första dagarne voro mycket trefliga, öfverresan var god
och baronen underhöll dem på bästa sätt; anlände till Stockholm
förde han dem också att bese åtskilligt, men denna fröjd tog ett
snart och bedröfligt slut, derigenom att fru Lambert redan andra
dagens afton insjuknade. Hvad stod nu att göra? Den gamla
damen yrkade med all en sjuklings envishet på att blifva flyttad
ned till ångbåten och få resa hem igen, och den tillkallade
läkaren förklarade att han verkligen trodde, det en sjöresa vore det
enda, som kunde bota den nervösa hufvudvärken.
Å andra sidan öfvertalade baronen dem på det ifrigaste att
stadna, och Gertrud ville ingenting hellre, men pligtens röst talade
högre än hjertats, och så fattade hon sitt beslut — de vände om
hem igen.
Max var otröstlig; Gertrud hade aldrig sett honom så
upprörd och gjorde allt för att lugna honom, försäkrande, att de nog
skulle komma bra fram, ehuru det naturligtvis icke skulle bli
fråga om någon trefnad. Men en gång på väg ensam med den
sjuka gamla frun, grät hon bittra tårar öfver ödet, som sålunda
förstört all fröjd för henne.
Första natten var slutligen förbi, fru Lambert hade fått en
lugn sömn på morgonen, och som det var mycket qvaft dernere,
smög Gertrud sig tyst upp på däcket. Huru härligt det var;
hafvet låg der så spegelblankt och blått i den blida Augustisolen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Sep 18 12:08:33 2025
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sexberatt/0056.html
