Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
och den stora ångbåten ilade snabbt framåt, lemnande blott en
bred fåra efter sig i vattnet. Den unga flickan lutade hufvudet i
handen, och blickande ned i djupet försjönk hon i tankar. Hon
jemförde sitt lif med detta lugna haf; just så stilla och utan
växlingar hade ju hennes lefnad förflutit, ända till fadrens död, och
äfven den hade icke medfört några större förändringar, än att
hon då blef herskarinna på den gamla gården. Sedan tänkte hon
på Max Ahnefelt, huru omärkligt hans gestalt inväft sig i
hennes lif; detta var visserligen en växling, men äfven den hade
icke blixtlikt upprört hennes lefnads ocean, den hade kommit så
småningom och tid efter annan; men å andra sidan, såsom detta
haf, ehuru lugnt till sitt yttre, dock gömde i sitt djup en hel
underbar, liffull verld, så syntes äfven hennes lif så stilla på ytan,
och likväl kämpade hon i sitt inre tusen tysta strider och
grubblade öfver otaliga dunkla gåtor.
Slutligen tänkte hon också på denna resa, denna i alla
afseenden så ledsamma färd, om hvilken hon gjort sig så stora
förväntningar, och som hon så tänkte, blef hon så sorgsen till
mods, der hon satt, ensam på det stora fartyget bland de många
främmande menniskorna, att en förstulen tår utan tillåtelse
började glida ned för kinden.
Då ljöd der plötsligt tätt invid henne en harmoniskt vacker
röst: „Tillåter ni mig, min unga dame, att bjuda er en kopp
kaffe, det är icke nyttigt för helsan att uppehålla sig här så
tidigt på morgonen utan att förtära något. Ni ser frusen ut,
kaffe skall säkert göra er godt“.
Gertrud blickade förvånad upp och såg framför sig en
medelålders man, ganska högväxt men något lutad och lätt stödd
mot en käpp med krycka af elfenben. Hans mörka hår var vid
tinningarne lätt grånadt, och äfven skägget skiftade något i denna
färg, men ansigtet var icke gammalt, ehuru det bar spår af
lidande. Hyn stötte i brons och ögonen voro mycket mörka, med
ett vackert mildt uttryck, särdeles nu, der han stod vid Gertruds
sida. Hans vänlighet mot henne just i denna stund gjorde henne
mycket godt och hon tackade honom så förbindligt hon kunde,
innan han aflägsnade sig, lemnande henne att i ro dricka
sitt kaffe.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
