Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Under fortgången af resan blef hon också i tillfälle att
ytterligare komma i beröring med honom, ty han presenterade
sig sjelf såsom en aflägsen slägting, och det gjorde Gertrud
obeskrifligt godt att tänka, det hon hade en vänlig bekantskap bland
alla de främlingar, som här omgåfvo henne.
Fru Lambert var ännu ganska svag, så att Gertruds oro
för henne icke kunde kallas lugnad; hon var äfven sjelf trött
och nervös, och derunder föreföll det henne såsom en verklig
hvila att tala med herr von Weymarn. Den behagliga rösten
1ljöd nästan likt musik i hennes öron, och i hans sätt låg något
så tillitsfullt och faderligt beskyddande, att hon äfven, om fara
förefallit, skulle varit trygg i hans närhet. Aldrig hade hon
talat så mycket med Max Ahnefelt, men herr von Weymarn
hade också en sällsam förmåga att med deltagande intresse
lyssna till andras ord; och en hel mängd saker rörande hennes
barndom och hemmet, som det icke ens fallit henne in att
berätta om för Max, gledo nu helt lätt fram öfver hennes läppar,
der hon satt vid herr von Weymarns sida under den soliga stilla
Augusti eftermiddagen, än blickande ut öfver hafvet, än upp till
det deltagande ansigtet med de vänliga, mörka ögonen.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
