Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
„Ja“, fortfor den andre åter, „du kan nog vara viss om
din prinsessa, så slugt har du ledt henne dit du velat, och nu
kan ju hvar menniska se, att hon är pin kär i dig“.
„Hvarför skulle hon då icke vara det?“ frågade baronen
sarkastiskt; „Tror du, att hon är den första flicka, som förälskat
sig i mig?“
„Ha, ha, ha, gamle gosse! nej, det betviflar jag ej, men
det vet jag blott, att Gertrud Hjelm är den första flicka du
värdigats på fullt allvar utse till din gemål. Hvilken hög ära för
henne att få bli baronessan Max, men det har hon också sitt
guld att tacka för, icke sannt?“
„Förstås, min vän, att jag tycker flickan är bra, men oss
emellan sagdt, hedersbror, tror du att man i våra dagar gifter
sig utan tanke på hemgiften? Kärlek är ett stoft, ett
blomsterdoft, — puh! en enda vindpust, och så är den förbi, ingen kan
få mig att tro derpå. Dessutom äro penningar goda att hafva“.
»Ja, i synnerhet för sådana som du; det går allt guld åt
vid de gröna borden“.
„Men guld flyter också in der“, sade Ahnefelt likgiltigt.
„Behagar någon af herrarne ett glas till?“
Han fyllde utan vidare glasen, och en af kamraterne höjde
sitt glas och klingade med honom »Lycka till brudens
kassakista!“ sade han.
Ahnefelt skrattade: „Jag önskar dig samma lycka, proder
Polle, du är lika förtjent deraf som jag“.
Det blef allt mera lifvadt, och baronen reste sig för att
skaffa in än mera dryckesvaror. Gertrud visste, att han måste
gå genom dörren der hon stod, men hon hade icke krafter nog
för att springa sin väg, utan tryckande sig tätt till väggen drog
hon dörrgardinen öfver sig.
Hon hörde honom komma, hon såg honom helt tydligt, såg
hans af vinet starkt upphettade ansigte och ögonens stirrande
osäkra blick, då han gick öfver till matsalen och med befallande
röst begärde „två flaskor champagne“, af den gamle betjenten.
Sedan han fått dem, återvände han genast; det var icke en
handsbredd mellan honom och henne, hans heta andedrägt nästan
vidrörde hennes kind och hennes hjerta slog hörbart. Ännu en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
