Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
trots allt detta ändå älskade. Detta var just det förfärligaste, —
hon älskade honom, hon sade det till sig sjelf, men tillika kände
hon, att från denna dag all hennes kraft skulle vara egnad att
fördrifva denna kärlek ur hennes hjerta.
Gertrud hade varit svag, men nu rörde sig plötsligt den
qvinliga stoltheten inom henne och med ett lugn, som var nästan
onaturligt, började hon kläda sig för dagen. En drägt i glada
friska färger skulle något upphjelpa hennes förstörda utseende,
och öppnande fönstret lät hon den kalla vinden sprida rosor på
de bleka kinderna.
Ingen kunde, då man några timmar derefter samlades till
den sena frukosten, ana huru förvandladt detta ansigte förefallit
för några korta stunder sedan, eller huru mycken sjelfbeherskning
det fordrades af Gertrud denna dag. Man hade beslutat att åka
ut efter maten, för att uppfriska sig efter nattvaket, och baronen
antog, att han såsom vanligt skulle få köra för den unga flickan;
i stället blef han öfverraskad af att se hennes egen lilla släde
och den bruna Zefir köra fram i spetsen för tåget och Gertrud
sätta sig ned i åkdonet. Han skyndade genast fram och frågade
hvad detta skulle betyda, men hon hann ej svara, ty hästen
stegrade sig och ilade sedan framåt.
Max var mycket förvånad deröfver och fann för första
gången Gertrud ombytlig och nyckfull; dessutom var nu åter ett
tillfälle förloradt för honom, och ehuru han fast beslutat att den
unga flickan innan qvällen skulle vara hans, fann han snart
det vara nästan omöjligt att nu få råka henne ensam; hon
likasom gled undan honom utan att på minsta vis vara oartig eller
förändrad.
Max lugnade sig med att allt skulle blifva sig likt igen,
när alla de myckna gästerna voro resta, men det såg ej ut att
blifva så snart, och Gertrud var mycket upptagen af dem. Han
började till slut blifva otålig samt for bort på några dagar allt
emellanåt, men då han återvände, var det ständigt på samma sätt.
Ack om han blifvit alldeles borta, huru godt det varit för
Gertrud under denna tunga och bedröfliga tid, då hon hvarje
morgon steg upp med tungt hufvud efter en sömnlös natt, för
att börja en dag full af strid och kamp mot det egna hjertat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
