Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Hon tackade Gud derför, men i detta ögonblick behöfde
hon icke besudla sina läppar med en lögn, hon kunde frimodigt
lyfta sitt hufvud och öppet se honom in i ögonen då hon
svarade: „Nej, baron Ahnefelt, det gör jag ej och er hustru kan
jag aldrig blifva“.
Om blixten slagit ned vid hans fötter kunde Max icke
blifvit mera öfverraskad än nu, när han hörde och förstod dessa
ord! Han rusade upp och en halfqväfd svordom banade sig väg
öfver hans blåbleka läppar, derpå utbrast han förbittrad: „Någon
har förtalat mig för er, fröken Gertrud, någon som vill mig
ondt; jag har kännt det länge, kännt att det hvilat såsom en
skugga mellan oss, men säg mig allt, jag besvär er derom, och
jag är viss om att kunna frisäga mig“.
Gertrud hade rest sig upp, hon såg på honom lugnt och
genomträngande och för denna qvinligt värdiga blick nedslog
han sin. Kände Max kanske i denna stund, att inom henne
doldes dunkla aningar om de fula sjelfviska motiven till hvarje
hans handling? Ja, han kände det djupt i sitt hjerta, — så
dålig var han ändå icke.
»Ert sista ord är då ett afslag?“ frågade han blott.
»Ja“, svarade hon. Han bugade sig djupt till afsked,
men hon räckte honom sin hand och sade med all en fint
uppfostrad qvinnas behag: „Låtom oss hädanefter såsom hittills
förblifva vänner, jag skall alltid betrakta er som en gammal
bekant“. Han bugade sig åter och gick, och Gertrud stod och
såg efter hans manligt sköna och ståtliga gestalt, med det stolt
burna hufvudet, stod och såg såsom man under en resa ser på
en vacker utsigt, hvilken man tror sig aldrig mera få återse och
derför vill inprägla uti sitt minne. Man är litet vemodig vid
tanken på detta aldrig, men har ändå ej den aflägsnaste önskan
att stanna qvar der för alltid.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
