Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 »
Jag är fornforskare och af mine förmän i denna vetenskap utsänd
för att —“
„Ack, var då så vänlig och stanna för all del tills min far
kommer“, afbröt hon honom lifligt.
„Det skulle intressera honom så mycket att få höra talas
derom“. Hennes stora, nästan svarta ögon strålade af glad ifver,
och genom några frågor hade hon snart inledt doktorn i det ämne,
som mer än något annat-intresserade honom, så att han snart
glömt allt annat. Under tiden satt den unga flickan alldeles
stilla midt emot honom, med händerna korslagda i famnen och
de uttrycksfulla ögonen fästade vid gästens ansigte, just så lugn
såsom Georg beskrifvit henne, men icke lugn som marmorstoderna
äro det, utan såsom en tänkande ande alltid måste vara, hvilken
står i frid med sig sjelf. Minuterna flöga bort och mer än en half
timme var redan förliden då baronen inträdde. Han var en lång,
fintbyggd man med gråsprängdt hår och skägg, hans drag voro
vackra och nobla, pannan likväl något för smal, och händerna
mycket smala och hvita. Kring hans mun låg ett drag af nervös
oro; eljest föreföll han såsom en fulländad verldsman och helsade
doktorn med älskvärd ledighet. Den unge forskaren skyndade att
förklara anledningen till sitt besök, och såsom fröken von
Mohrenheim förutsagt, blef baronen mycket intresserad för arbetet
vid jättegrafven; de båda herrarne fördjupade sig i ett långt
samtal och under tiden bar den gamle betjenten in en bricka med
förfriskningar. Baronen var synbarligen nervös; han förde ofta
den smala handen brådskande öfver pannan, och stundom föreföll
han så frånvarande, att luckor i samtalet uppstodo. Nu fick
doktorn för första gången tillfälle att rätt betrakta den unga flickan,
och omedvetet beundrade han hvarje rörelse af hennes smidiga
gestalt och vackra händer, då hon serverade limonaden och
skalade en apelsin åt sin far, som hon bit efter bit räckte honom
på spetsen af en silfverknif. Sådana fina fingrar hon hade! Icke
så hvita, ty hennes hy hade snarare en liten skriftning i
bronzfärg ehuru den var sammetslik och frisk. Hon såg alldeles ut
såsom en sydländska, med sitt rika blåsvarta hår och de mörka
ögonen, hvilka kunde stråla så varmt och gladt, och nästa
ögonblick åter blicka så lugna och djupa som sjelfva skogssjön derute.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
