Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Det var ett qvinligt ansigte af ovanligt behag, med ett rent,
kyskt uttryck öfver den allvarliga munnen. Då fadren talade, såg
hon upp till honom med barnslig ömhet, och han å sin sida tog
ofta hennes hand och smekte den på sitt oroliga sätt. Slutligen
reste sig doktorn för att gå; baronen bjöd honom då vänligt att
komma igen. „Jag har egentligen intet umgänge här, ty min
hustru än sjuk“, sade han och tillade efter en lång paus: „Ett
besök bereder emellertid både mig och min dotter mycket nöje,
så att om herr doktorn kan öfvervinna det intryck man måste
mottaga af ett så dystert hem, är ni alltid välkommen“. Kanske
skulle det icke heller vara honom emot om de gjorde en vandring
upp till berget för att se på arbetet deruppe, frågade baronen.
Och sedan doktorn lifligt försäkrat motsatsen samt tackat för
inbjudningen att förnya besöket, tog han afsked af sina nya
bekanta.
Från Eksjögård till kyrkan var vägen icke lång, den löpte
till stor del genom en skogsdunge; och engång inne i det åldriga
templet fann Arthur här ett så rikt arbetsfält, att hvarje tanke
på något annat bort vika bort. Likväl återvände han i minnet
gång på gång till den svala gröna parken, der solen sökte sig
väg genom de täta grenarne och vågorna sakta susade mot
kiselstenarne vid stranden. Härinne i den gamla kyrkan var det så
mörkt och fuktigt, der så varmt och vänligt, och i stället för
ornamentet på den gamla dopfunten, ertappade han sig sjelf med
att på papperet söka fästa en bild af Margarethe von Mohrenheim.
3. Kap.
Ättehögen hade upplåtit sina skatter och skänkt
fornforskaren en ovanligt rikhaltig skörd, bland andra mindre värderika
föremål en vacker och välbibehållen mejsel af bronz. Mer än
man vågat hoppas !
Georg och hans syster samt baronen med dotter hade
öfvervarat grafvens högtidliga öppnande, och den sistnämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
