Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
isynnerhet tycktes med lifligt intresse följa detta företag. Hon
åsåg uppmärksamt huru doktorn förde sin penna, och nästa dag,
då skuggorna började förlängas, smög hon sig ensam dit upp
med papper och ritstift, för att försöka göra ett utkast
af det gamla fornminnet. Den omkullfallna trädstammen fick
åter tjena såsom soffa, och, sedan den unga flickan kastat sin
bredbrättade halmhatt i ljungen, grep hon verket an. Det var
just nu den behagligaste stunden på en sommardag, icke
middagens qvalm eller aftonens fukt, utan denna ljufva svalka som
skänker menniskan, likasom allting annat i naturen, förnyad
styrka. Hela stället var öfvergjutet af ett drömmande behag,
furorna susade sakta och den svaga vinden förde doftet af kådan
vida omkring.
Handen, som så flitigt fört pennan, stannade plötsligt, och
gripen af ögonblickets behag satt Margarethe helt stilla och lät
sina ögon hvila på en flik af sommarhimlen, som framskimrade
genom trädens kronor. I denna tystnad förnams till och med
surret af en fluga, huru mycket mer då bullret af en kommandes
steg. Snabbt såsom det skygga rådjuret hade den unga flickan
vändt sig om, men i samma sekund befann hon sig ansigde mot
ansigte med doktor Skogsborg.
„Ni här, min fröken!“ utropade han öfverraskad, under det
han helsade henne med en vördnadsfull bugning. Hon rodnade:
»Jag tänkte — jag har försökt att rita af grafven“, sade hon
blygt.
Han kastade en blick på papperet hon höll i handen,
berömde den snabba, korrekta teckningen och tillade, att han sjelf
kommit hit i och för samma arbete; skulle hon kanske tillåta,
att han gaf henne några små råd och anvisningar för dess
fortsättande?
Nästa minut satt han på trädstammen vid hennes sida,
kritiserande, undervisande alldeles såsom en gammal vän. Hans
egen teckning fick visserligen i dag icke många streck, men så
var också Margarethes så mycket längre framskriden. De voro
så ifriga, att tidens gång säkert förblifvit dem ännu länge
obekant, om icke klangen af en klocka långt borta kommit doktorn
att frågande se sig omkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
