Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
sina hemliga aningar, hon likasom brodren, men båda voro för
godmodiga att annorlunda än genont några skämtsamma
antydningar tala om de band, som fängslade deras vän vid dessa
trakter.
Javäl, älskaren af forntiden och det gamla hade plötsligt
stadnat midt inne i den nya tiden, ifrigare än någonsin
sysselsatt med att studera en runoskrift, men denna gång låg den
tecknad i en ungmös mörka ögon och på hennes friska läppar,
och aldrig hade han sökt tyda en svårlösligare gåta. Han var
nu en daglig gäst på Eksjögård, och alltid fann han Margarethe
lika älsklig och förtrollande för hans stackars sårade hjerta, och
detta var just svårigheten. Om hon dock varit det allra minsta
kokett eller ombytlig, så skulle han lättare kunnat få reda på
hvilka känslor hon möjligen hyste för honom; men detta ljufva
ansigte förblef sig ständigt likt, hennes blick hade alltid samma
uttryck af oskuldsfull godhet, och hennes väsende detta ostörbara
lugn, som så obeskrifligt tjusade alla, med hvilka hon kom i
beröring.
Det föreföll honom stundom, som om han längtat efter att
drömma bort hela sitt lif vid denna flickas fötter, i den
skuggrika parken vid skogssjöns stränder; tusen gånger tänkte han
slita sig lös derifrån och resa, — men dröjde dock alltid qvar.
Huru ofta låg ej ett känslofullt ord på hans läppar, och
dock dog det outtaladt bort för just detta drag af fullkomligt
passionsfritt lugn i Margarethes ansigte; kanske ägde hon ock i
hög grad den qvinliga gåfvan att skickligt undvika hvad hon
icke ville höra. Äfven ett annat ämne tycktes plågsamt beröra
henne, nemligen modrens sjukdom; hvarje gång någon
tillfällighet påminte derom, blef hon genast tyst och sorgsen.
Doktorn tyckte sig. äfven stundom märka, att det hvilade
någonting hemlighetsfullt öfver hela gården. Der var alltid så
tyst, och han iakttog, att såväl baronen och hans dotter, som den
gamle betjenten ständigt rörde sig med en viss sorgfällig
varsamhet; golfven voro mattbelagde, alla dörrar försedda med
klädeslister, så att de ljudlöst kunde öppnas och tillslutas, och
hela ena sidan af huset var tillstängd och med fällda
rullgardiner, — allt för den sjuka fru von Mohrenheims skull. Det
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
