Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s2
låg en sorgens tyngd öfver detta hus, en sorg, som tryckt djupa
spår i baronens anlete, och doktorn fann, att den gamle herrn
haft rätt uti att kalla detta ett sorgligt hem; men å andra
sidan — kunde väl det ställe vara dystert, som ägde Margarethes
ständiga närvaro? Den unga flickan, i all sin ljufva fägring»
stod der såsom en god engel, en klar solstråle; och när hon var
i rummet, ljusnade allt omkring henne, till och med baronens
melankoliska drag.
Doktorn stod just och tänkte derpå en dag, när han befann
sig ensam i den stora salongen på Eksjögård. Margarethe hade
bedt honom komma för att se hennes mor, som just nu kände
sig något bättre, och i förväntan på den unga flickan stod han
och betraktade en tafla, som i prydlig guldram hängde öfver
soffan. Den föreställde ett fruntimmer i maskeraddrägt. Hon
bar en ljusröd domino med tillbakakastad kapuschong, så att
det lilla, fint formade hufvudet framträdde, omgifvet af blonda
lockar. Den äfvenledes röda halfmasken höll hon i handen, men
ansigtet var för åskådaren likväl doldt af en hvit spetsslöja,
som blott lät den utmärkt fina profilen afteckna sig mot taflans
mörka bakgrund. Hvem kunde denna qvinna vara, frågan gled
halft omedvetet öfver hans läppar.
„Det är min mors porträtt“, svarade Margarethe, som
obemärkt inträdt, „hon är nu i ordning att mottaga er; vill ni
följa mig?“ Sägande detta med mycket låg röst gick hon före
honom genom flere rum, och öppnade slutligen längst bort en
dörr, behängd med tunga draperier af grön damast. De befunno
sig inne i ett nästan fullkomligt mörkt rum, der Arthurs vid
skymningen ovana ögon till en början upptäckte föga mer än
konturerna af sin följeslagerskas gestalt; nästa ögonblick hade
hon tändt en liten lampa, och vid dess sken såg han, att rummet
var stort och möbleradt med gammaldags möbler; tätt invid
honom stod ett bord med en blommande lilja, och från en
hvilstol i dess närhet reste sig långsamt en qvinna, så späd och
etherisk, att hon föreföll såsom en fullkomlig personifikation af
en ande. Det blonda håret låg i mjuka krusor under en hvit
musslinsmössa, och en vid klädning af samma tyg omslöt hennes
bräckliga gestalt. Ansigtet, likasom händerna, var hvitt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
