Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s6
6 Kap.
»I dag skall jag tala, om jag någonsin tänker göra det“,
mumlade Arthur Skogsborg, der han stod uppe på sin
vindskammare under den härliga Augusti morgonen, och såg bort till
den gamla parken, som omslöt Margarethes hem. „Nu eller
aldrig!“ upprepade han under förmiddagens lopp, men dock
förgick timme efter timme, utan att han begaf sig på väg för
att fullborda sitt beslut. Ändtligen när middagen längesedan
var förbi, tog han sin hatt och skyndade ned i trädgården, der
syster Finette satt under rönnen och spritade ärter.
»„Fröken Josefine“, började han häftigt, „jag har verkligen
med min vanliga tanklöshet alltför länge fallit er besvärlig, kan
ni förlåta mig?“
„Kommer aldrig annat i fråga, bäste vän, men hvarför har
ni nu inbillat er detta?“
»„Jag har engång blifvit förnuftig, det är saken; i morgon
ämnar jag resa och tänker derför nu göra ett afskedsbesök hos
baronens. Farväl så länge“. Och borta var han, innan den
goda damen ännu återhemtat sig från den förvåning hans
besynnerliga uppträdande väckt hos henne.
„Han har friat och fått en korg, stackars gosse“, sade hon
för sig sjelf med ett litet leende, „nånå, det har händt andra
före honom, men hvad skulle han då mer ha att skaffa på
Eksjögård? Hvem kan förstå sig på de männen, icke jag
åtminstone;* och syster Finette återtog med förnyad ifver sitt
afbrutna arbete.
Doktorn vandrade långsamt framåt på vägen genom fälten,
der skörden just pågick, men hans tankfulla blick uppfattade
icke de pittoreska grupper, som bildades af skördefolket; karlarne
i hvita skjortärmar och halmhattar, och qvinnorna med lysande
röda hufvudkläden bland de gula sädeskärfvarne. Hans sinne
var helt och hållet uppfyldt af Margarethes bild, och hans
manliga hjerta slog häftigt, när han öppnade parkgrindarne och på
den vanliga fotstigen närmade sig huset. Dit anländ fick han
emellertid höra, att baronen ridit bort och att fröken Margarethe
gått ut att promenera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
