Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
andades hon. Han suckade djupt. Hvad båtade det att drömma
om allt detta! Hösten var nu inne och det gamla, fordom så
intressanta arbetet väntade ju på honom; han skulle åter
begynna lefva sitt ensliga lif i staden tills — tills — hans ansigte
ljusnade och ögonen logo plötsligt med ny glans — tills han
finge återse henne, som han älskade, sina drömmars föremål,
Margarethe !
Ja, han skulle återse henne, hon hade sjelf häntydt derpå;
det var ett skönt hopp, om det också ännu låg långt borta i det
blå fjerran. I denna stund kände han sig icke mera nedstämd
och modlös, detta hopp lyste upp hans väg, och detta hopp skulle
blifva den kraft, som under kommande dagar dref honom framåt,
till arbete, strid och seger!
„Framåt med Guds hjelp, för dig Margarethe, vi se
hvarandra åter!“ hviskade han medan tåget fortfor att brusa framåt
till sitt mål. Så drifver kärleken, den ädla och rena, oss
oafbrutet framåt mot fullkomlighetens mål. Början och fortgången
här nere, fullbordandet der uppe!
8 Kap.
Ur Margarethes dagbok.
Nu måste jag nedskrifva, hvad jag nyss blott anade,
orsaken hvarför det varit bättre för mig, om jag aldrig sett
Arthur Skogsborg. Främlingen, som kom och blef vår vän, denne
man älskar mig! — Han har sagt mig det med ord, som
genomborrat mitt hjerta hvassare än svärdshugg. O, äfven jag älskar
ju honom och måste likväl försaka!
Ögonblicket var svårt, men nu är det förbi och jag andas»
jag lefver; mina pulsar slå och mitt hjerta klappar, som hade
jag aldrig, för några korta, nej, långa dagar sedan, visat bort
min lefnadslycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
