Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
I vår ungdoms vår drömma vi ofta om kärleken, den höga,
himlaborna, och vi tro, att om dess sällhet undandrages oss,
skola vi genast blekna och dö.
Sådant händer sällan; tusentals menskliga varelser gå
genom lifvet åratal, sedan hjertats roman längesedan är slutad.
En del bära en skugga af sorg öfver anletsdragen, andra kläda
den i satirens, bitterhetens eller det tomma löjets drägt, andra
åter slutligen behålla af sin lefnadssaga ett minne, ljuft, såsom
den vissnade rosens doft; och detta minne sprider öfver deras
hela väsen en stilla glans, som gör dem älskvärda, milda och
sjelfuppoffrande. O, min Gud, lär mig att likna dem, styrk min
svaghet med din kraft!
Mitt lif är ju icke bortkastadt och förfeladt, så länge jag
ännu har kära varelser att omhulda, och sedan vill jag älska
och i kärlek omfatta hela den vida verlden; sluta jublande till
mitt hjerta allt som lider, hvarje tröttad ande, hvarje smärtfull
själ, och i andras sorger skall min egen försvinna, såsom
droppen i hafvets sköte, såsom morgondaggen för solstrålarne.
9 Kap.
Den långa och ovanligt kalla vinter, som följt på den
sommar, då den unge fornforskaren gästade Fredsby, hade ändtligen
vikit för en mild, om än sen vår. Drifvorna voro försvunna och
under de knoppande träden i parken logo blåsippornas blida
ögon mot Margarethe, när hon en solig majdag tog sig en
promenad. Vid första anblicken föreföll den unga flickan sig
fullkomligt lik, men sedan skulle man säkert anmärka, att vintern
blekt hennes kinder och gjort hennes gestalt betydligt mindre
fyllig, hon såg icke frisk ut, men de sista månadernas ständiga
vaka vid sjukbädden skulle också kunnat undergräfva en
starkare helsa än hennes. Det led tydligt nog till slutet för fru von
Mohrenheim, och den svaga kroppshyddan skakades af slag på
slag, innan anden fick tillåtelse att flygta. Man kunde förvåna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
